Det gar ju inte en dag utan att jag tanker pa koltrasten jag traffade i Grekland och nu har jag last tva bocker som gor att jag tanker annu mera pa honom och framforallt pa vad fan jag har for fel i huvudet. Sa nu har jag forsokt reda ut for mig sjalv vad som ar problemet sa att jag vet vad jag tycker och varfor det inte gar. Han ar fortfarande ivrig och verkar inte ta notis alls over att jag inte ar intresserad langre. Hans planer kvarstar och jag ar fortfarande kvinnan i hans liv oberoende vad jag sager. Se pa vissa punkter ar han valdigt bestamd, pa andra ar han fullkomligt ointresserad av att bry sig. Dom punkter han ar bestamd pa och ar valdigt tvar har ofta och gora med hans kultur eller religion. T.ex. tar varje diskussion slut sa fort han far muntur och haver ur sig nat bibliskt citat och sen ar den saken slutdiskuterad. Man gralar liksom inte med Gud och koltrasten har blivit uppfostrad att sahar ar det och da ar det sa. Ingen asikt fods i honom eller i hans hjarta eller hjarna utan allt ar intutat sen han var blojbarn och han har inga intentioner att tanka sjalv eller vanda pa steken eller ens vaga tanka pa ett annat satt for det vore per automatik syndigt. For min del far man tro vad man vill men om varje svar pa varje fraga, obeorende hur praktisk den ar, lyder Allt sker nar det ska ske, Nar Gud vill eller De viktigaste sakerna kommer inte till en sa latt, Som man baddar far man fucking ligga. Alla dom har pretto-uttalandena gor mig spyfardig. Likasa med humor. Varje forsok till skamt dor omedelbart nar profeten sjalv jamt svarar med nan herrans bibeltext igen som med all respekt inte ar sa jakla kul. Kan man fa ha lite kul nangang? Kan man fa garva roven av sig nangang? Kan den dar karln sluta ta sig sjalv pa sa javla stort allvar? Och sa vill han gifta sig. Varfor? Jo, for att i hans kultur ar man en nobody om man inte ar gift. Jaha. Men jag tanker inte gifta mig bara for att nan javla kultur har bestamt att man inget ar vard for att man ar singel eller sambo eller sarbo. Hello! Det ar 2012 och om jag nodvandigtvis MASTE gifta mig sa ska jag fan ha en battre orsak an det. Dessutom sa behover jag gifta mig med en man som liksom jag utgar ifran att det mycket val kan ga at helvete. En man som inte ar sa forbannat rosenrod och romantisk sa att han inte begriper att majoriteten av alla aktenskap sluta i skilsmassa. En man som tycker att gor du bara som jag sager d.v.s. som Gud vill sa blir det ingen skilsmassa. Trust me. Well FU. Det kommer inte att handa. Kan folk snart begripa att jag till sinnesstamningen ar pessimist. Cynisk, whatever, kalla det vad som helst. Jag ar den som varje morgon glads over att jag inte heller denna natt dog. Jag ar den som varje morgon utgar ifran att den har dagen ska ga at helvete och sen glads jag otroligt och ar tacksam och ber en bon till mina anglar over att det gick ju ganska bra i alla fall. Jag ar den som varje gang jag gar over vagen tanker tanken att det ar fullt mojligt att bli overkord nu och sen nar jag inte blir det sa glads jag ofantligt at att jag inte blev det.Jag ar i grunden pessimist och darfor glads jag ocksa av valdigt banala sma saker som en farg eller en form eller en gardin eller ett olivgront oga eller snoflinga pa tungan eller nanting annat helt underbart magiskt vackert som t.ex. ett ganska forfallet men valdigt charmigt hus i Bromarv. Pa sa vis blir jag sallan besviken, snarare blir jag positivt overraskade flera ganger i minuten. Och darfor kan jag omojligt gifta mig eller ens vara tillsammans med en man som hela tiden utgar ifran att INGENTING kommer att ga at helvete. Som inte har bemodat sig att kolla upp nanting om Finland, varken kultur, flagga, sprak, mentalitet utan utgar ifran att han vet allt och allt kommer att bli bra och tjofaderittan hej hopp pling plong. Och det kan jag garantera att det blir det inte. Och han vet och kan allt och pastar att Pargas kyrka ar ortodox och att det OMOJLIGT kan vara den kyrkan jag blivit konfirmerad i och jag bara jomen jo det ar det... Och alla arma karleksforklaringar och pastaenden och sattet han bemoter mig i sina tusentals sms och ajg forsoker saga att det dar fungerar inte pa mig, jag blir bara irriterad. Om du uppriktigt vill ha mig kroken sa maste du testa ett annat satt att narma dig mig. Och han bara: Na. Det har funkar pa alla i varlden. Det maste fungera ocksa pa dej. Jag ska nog fa det att fungera ocksa pa dej. Oh please God help, inte mig, men honom den stackars borttappade karln...
Sen kan jag tyvarr inte slappa bog-kommentaren, om att det ar fel och blablabla...jag kan inte heller slappa namngivningsdiskussionen dar jag havdar att ett barn med tva foraldrar fran olika land och kulturer borde dopa sin unge till nanting som bada familjerna, landerna och kulturerna pa nat vis kan uttala och skriva. Typ nat enkelt som Lucy eller Kim eller nanting vad som helst som ar internationellt. Medan han tycker att nej, ungen ska inte ha ett namn som forknippas med Amerika. Man ska direkt veta att ungen ar afrikan nar man hor namnet och det gor man bara om den heter Chajjskhfsjdhuerjziowuioueroilk i fornamn och Hhrjksdhfjsdhrfeuiyhui i mellannamn. Jag kan val gott begripa att han inte vill att ungen ska heta RistoJooseppi eller Kerttu-Terttu eftersom ingen, varken han eller jag eller nan fran hans nigerianska familj kan saga namnen men seriost man kan val enas om nat enkelt internationellt som funkar overallt. Men nej. Pa den punkten ar det nej. Nej. Nej. Sen en gang visade jag en bild pa en sot mulattunge och han bara> hmm...ahaa...hon ar valdigt vit. Jo, hennes mamma ar vit och hennes pappa ar svart. Da blir dom nanting dar mitt emellan..., sa jag. Jo, na men han ville att hans unge skulle vara sa brun som det bara gar. (!) WHAT?? Jaha, jag vill att min unge ar frisk och lycklig. Fargen har val ringa betydelse. Och inte konet heller. Vilket var foljande groda. Att jag ska masta avla fram en son at honom. Flickor ar okej men han vill nog helst ha en son. "Hemma i byn" ar man ingenting vard om man inte far frugan att trycka fram en son, typ. Men halla kan ni skarpa er dar hemma i byn?? Vad ar det har for stofil-fasoner? Och sa tredje saken. Blir det skilsmassa sa ar ungen per automatik hans. For sa ar det hemma i byn. Och den gubben gar inte kan jag saga. Den risken kan jag inte ta.
Bland annat dessa saker ar orsaker till att det inte gar. Samt att han vagrar diskutera nanting overhuvudtaget.Jag menar jag kan gott och val vara av annan asikt an folk och anda alska dem over hela mitt hjarta bara vi far reda ut saker och jag far en skaplig forklaring till varfor han tycker som han tycker. Men han sager bara: Okey, okey, lets drop it, nar han marker att jag borjar komma i varv och blir irriterad. Eller om jag fragar Varfor nanting vadsomhelst sa svarar han For att Gud sager sa och da blir jag trott i skallen och rent ut sagt fittig pa att nan har mage att missbruka Guds namn pa det dar viset och sen dessutom pasta sig vara mer kristen an jag (som om sant ens skulle ga att mata). Pasta att jag ar den hedniska for att jag inte gar i kyrkan och trottar i mig nattvard varje sondag och att jag ar den som har missforstatt Jesus bara for att jag inte kan varenda forbannade kapitel i Bibeln. Far mig att kanna att jag inte ar vardig Gud for att jag under inga omstandigheter kan halla med om att gay-people, singlar och foraldrar till enbart tjejer skulle vara mindre varda an alla andra.
Alltsa jag blir upprord!!
Nu ar jag formodligen rasist ocksa. Det ar jag inte!! Jag kraver verkligen inte att han ska andra sig pa samma satt som han underforstatt (fast han flaxar bort det hela tiden) vill andra pa mig. Han far tycka och gora precis som han vill men JAG vill inte ha nanting med det tyckandet och gorandet att gora. Speciellt inte utan en skaplig diskussion, en skaplig argumentering (dar Gud och hans kompisar halls utanfor).
Jag skulle kunna tanka mig att ge karln en chans om nanting overhuvudtaget som han sager skulle komma fran hans eget hjarta, hjarna, sinne, upplevelse, erfarenhet. Om han pa nagot vis skulle kunna visa sig mansklig. Om han skulle ta sig sjalv pa lite mindre allvar och om han skulle tappa tron pa ALLT och vara tvungen att ateruppbygga den med tvivel och misstro och radsla och allt vad det innebar. Jag blir helt slut av att vara omrking dessa overmanniskor som aldrig gor naga fel, aldrig medger sina fel. Visst, han ber om ursakt och sager att han ska aldrig mera det ena eller det andra men han MENAR ju inte det. Han sager det bara for att han tror att det gor mig nojd. Han ar namligen overtygad om att han ar den basta mannen i varlden och att jag inte ar intresserad finns inte pa hans karta aven om jag star och skriker da at honom i fem timmar i telefon. Jag skulle kunna skrika att jag hatar honom och han skulle sta lika oforstaende varje gang och fragar varfor. Helt pa riktigt. Att nan inte skulle tycka om honom finns liksom inte. Han ar ju typ nastan Gud liksom. Om jag sager att jag vill gora slut med honom sa sager han Na. Som om det skulle vara en forhandlingsfraga. Inte for att han vill forhandla. Han vill bestamma. Na sager han. Och sa var den saken ur varlden. Jag blir upprord!!!
Herregud vad arg jag blir nar jag blir berovad makten over mitt eget liv. Jag blir helt galen!! Och nu blev jag plotsligt helt sjukt galen har i Thailand. Galen pa ett satt som far mig att tro att jag borde ga och thaiboxas lite. Vissa reaktioner kommer liksom lite i efterhand verkar det som. Nar det finns tid for dem. Och nu har jag tid att vara forbannad. Tack gode gud for det.Att man fan ska behova aka till andra sidan jordklotet for att allt ska komma ut.
Sen kan jag tyvarr inte slappa bog-kommentaren, om att det ar fel och blablabla...jag kan inte heller slappa namngivningsdiskussionen dar jag havdar att ett barn med tva foraldrar fran olika land och kulturer borde dopa sin unge till nanting som bada familjerna, landerna och kulturerna pa nat vis kan uttala och skriva. Typ nat enkelt som Lucy eller Kim eller nanting vad som helst som ar internationellt. Medan han tycker att nej, ungen ska inte ha ett namn som forknippas med Amerika. Man ska direkt veta att ungen ar afrikan nar man hor namnet och det gor man bara om den heter Chajjskhfsjdhuerjziowuioueroilk i fornamn och Hhrjksdhfjsdhrfeuiyhui i mellannamn. Jag kan val gott begripa att han inte vill att ungen ska heta RistoJooseppi eller Kerttu-Terttu eftersom ingen, varken han eller jag eller nan fran hans nigerianska familj kan saga namnen men seriost man kan val enas om nat enkelt internationellt som funkar overallt. Men nej. Pa den punkten ar det nej. Nej. Nej. Sen en gang visade jag en bild pa en sot mulattunge och han bara> hmm...ahaa...hon ar valdigt vit. Jo, hennes mamma ar vit och hennes pappa ar svart. Da blir dom nanting dar mitt emellan..., sa jag. Jo, na men han ville att hans unge skulle vara sa brun som det bara gar. (!) WHAT?? Jaha, jag vill att min unge ar frisk och lycklig. Fargen har val ringa betydelse. Och inte konet heller. Vilket var foljande groda. Att jag ska masta avla fram en son at honom. Flickor ar okej men han vill nog helst ha en son. "Hemma i byn" ar man ingenting vard om man inte far frugan att trycka fram en son, typ. Men halla kan ni skarpa er dar hemma i byn?? Vad ar det har for stofil-fasoner? Och sa tredje saken. Blir det skilsmassa sa ar ungen per automatik hans. For sa ar det hemma i byn. Och den gubben gar inte kan jag saga. Den risken kan jag inte ta.
Bland annat dessa saker ar orsaker till att det inte gar. Samt att han vagrar diskutera nanting overhuvudtaget.Jag menar jag kan gott och val vara av annan asikt an folk och anda alska dem over hela mitt hjarta bara vi far reda ut saker och jag far en skaplig forklaring till varfor han tycker som han tycker. Men han sager bara: Okey, okey, lets drop it, nar han marker att jag borjar komma i varv och blir irriterad. Eller om jag fragar Varfor nanting vadsomhelst sa svarar han For att Gud sager sa och da blir jag trott i skallen och rent ut sagt fittig pa att nan har mage att missbruka Guds namn pa det dar viset och sen dessutom pasta sig vara mer kristen an jag (som om sant ens skulle ga att mata). Pasta att jag ar den hedniska for att jag inte gar i kyrkan och trottar i mig nattvard varje sondag och att jag ar den som har missforstatt Jesus bara for att jag inte kan varenda forbannade kapitel i Bibeln. Far mig att kanna att jag inte ar vardig Gud for att jag under inga omstandigheter kan halla med om att gay-people, singlar och foraldrar till enbart tjejer skulle vara mindre varda an alla andra.
Alltsa jag blir upprord!!
Nu ar jag formodligen rasist ocksa. Det ar jag inte!! Jag kraver verkligen inte att han ska andra sig pa samma satt som han underforstatt (fast han flaxar bort det hela tiden) vill andra pa mig. Han far tycka och gora precis som han vill men JAG vill inte ha nanting med det tyckandet och gorandet att gora. Speciellt inte utan en skaplig diskussion, en skaplig argumentering (dar Gud och hans kompisar halls utanfor).
Jag skulle kunna tanka mig att ge karln en chans om nanting overhuvudtaget som han sager skulle komma fran hans eget hjarta, hjarna, sinne, upplevelse, erfarenhet. Om han pa nagot vis skulle kunna visa sig mansklig. Om han skulle ta sig sjalv pa lite mindre allvar och om han skulle tappa tron pa ALLT och vara tvungen att ateruppbygga den med tvivel och misstro och radsla och allt vad det innebar. Jag blir helt slut av att vara omrking dessa overmanniskor som aldrig gor naga fel, aldrig medger sina fel. Visst, han ber om ursakt och sager att han ska aldrig mera det ena eller det andra men han MENAR ju inte det. Han sager det bara for att han tror att det gor mig nojd. Han ar namligen overtygad om att han ar den basta mannen i varlden och att jag inte ar intresserad finns inte pa hans karta aven om jag star och skriker da at honom i fem timmar i telefon. Jag skulle kunna skrika att jag hatar honom och han skulle sta lika oforstaende varje gang och fragar varfor. Helt pa riktigt. Att nan inte skulle tycka om honom finns liksom inte. Han ar ju typ nastan Gud liksom. Om jag sager att jag vill gora slut med honom sa sager han Na. Som om det skulle vara en forhandlingsfraga. Inte for att han vill forhandla. Han vill bestamma. Na sager han. Och sa var den saken ur varlden. Jag blir upprord!!!
Herregud vad arg jag blir nar jag blir berovad makten over mitt eget liv. Jag blir helt galen!! Och nu blev jag plotsligt helt sjukt galen har i Thailand. Galen pa ett satt som far mig att tro att jag borde ga och thaiboxas lite. Vissa reaktioner kommer liksom lite i efterhand verkar det som. Nar det finns tid for dem. Och nu har jag tid att vara forbannad. Tack gode gud for det.Att man fan ska behova aka till andra sidan jordklotet for att allt ska komma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar