Hej och hallå! Några där ute har följt med historien om Chokladprinsen på min blogg. För andra kan det vara helt nytt. I korthet kan jag säga så mycket att det är en människa jag träffade i Grekland förra sommaren och som jag har haft kontakt med i ungefär ett år. Det hade kunnat bli en kärlekshistoria men det blev det inte. Numera har vi sporadisk kontakt, inte helt ömsesidig, han lite mer än jag och för det mesta blir jag jätteirriterad på honom. :)
MEN... Den här människan, för det är han ju faktiskt, är hemma från Nigeria och sökte lyckan i Europa för några år sedan. Han ansökte om uppehållstillstånd och arbetstillstånd i diverse länder men Grekland var det enda land som tog emot honom. Sedan dess har lyckan vänt för både Grekland och för denna människan och just nu sitter han fast i ett land som vill ha honom lika lite som han vill ha dem. Han har ingen framtid där. Han är osäker på var han kan tänkas ha en framtid överhuvudtaget men just nu kan han inte ens testa sig fram eftersom han inte får lämna landet utan ett nytt uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Nå, det är många kringelikrokar i denna historia och jag har inte varit intresserad av att vara till någon hjälp överhuvudtaget hittills. Jag har redan tidigt predikat om att jag inga pengar har och att här finns inget att hämta och han har heller aldrig bett mig om nån hjälp.
Men nu gjorde han det. Först blev jag förbannad och beskyllde honom för all världens svek och bedrägeri, lögn och fejk. Sen lyssnade jag lite noggrannare på honom och nu har jag plötsligt helt ändrat åsikt. Från att i ett år har varit totalt på tvären och ointresserad av att stå till tjänst så har min magkänsla nu helt ändrat inställning. Jag har tvivlat i ett år och nu finns det inga tvivel. Jag måste försöka hjälpa den här människan att bli kvitt Grekland.
Till saken hör att varken honom eller Grekland kan man ju lita på. Liksom egentligen. Ni som läser detta kan ju egentligen inte lita på mig heller. Eller så litar man på alla och inser att sannolikheten är stor att man blir blåst på ett eller annat sätt, men försöker tänka att det inte är hela världen.
Han behöver 3000 euro. Antagligen mer men 3000 är vad han säger att han skulle behöva. Han har inte bett mig om den summan. Han frågade egentligen bara om jag kan låna nån slant åt honom. Han nämnde ingen summa innan jag frågade honom. Jag har inga såna pengar. Och både han och jag tycker det är orimligt att begära att en människa ska låna såna pengar. Det märks för mycket i vardagskassan.
Och människor är misstänksamma såklart. Det finns verkligen inga garantier för att detta går vägen. Jag ber om er hjälp men jag kan inte lova att allt blir bra och att alla får tårta på slutet. Tyvärr. En sån spåkula har inte jag. Jag har min magkänsla som jag litar på men det är inget som jag rekommenderar att nån annan ska lita på. Han kanske tar pengarna och sticker till Bali på semester. Eller skickar hem till sin familj i Nigeria. Eller köper mer klockor och halsband att sälja på gatorna. Jag vet inte.
Jag är inte förälskad i honom. Han har inte lovat mig guld och gröna ängar. Han har försökt men jag har inte accepterat sånt dravel. Tycker det är äckligt. Jag vill inte ha honom till Finland. Eller jag menar, för mig får han lika gärna åka till Tyskland eller England och börja om ifall han vill. Detta handlar inte om att hjälpa Danielas pojkvän till Finland. Absolut inte! Och han behöver verkligen inte komma till Finland och klappa på mig som tack för hjälpen. Jag vill bara att han ska bli en fri man som kan välja åt vilket håll han vill gå. Som har ett femårigt uppehållstillstånd och ett femårigt arbetstillstånd, d.v.s. fem år att lista ut i vilket land och med vilket jobb han vill jobba. För i Grekland finns ingenting. Det var hemskt i fjol men det är tio gånger värre i år. Det kostar en euro att skajpa en timme på ett internetcafé och han har inte råd att skajpa mer än en gång i veckan.
Nå. Jag har inga pengar. Varken att låna eller ge. Eller just nu har jag typ 4 euro. Och då tänkte jag kanske finns det människor där ute, ca 750 stycken, som kan låna 4 euro. 4 euro är inte en så stor summa att avvara även om det kan dröja innan man får pengen tillbaka. 4 euro i sjön är inte heller en så stor summa ifall det visar sig att han är en gangster. Eller att hans advokat är en gangster. Och för 4 euro behöver man inte ens lita på nån. Men fyra euro är en så liten summa att man kan himla med ögonen och tänka...jaja...det här kommer ju att gå åt skogen...men det är ju bara fyra euro. Man kan till och med tänka att man bara lånar nån fyra euro till en glass eller en liter jordgubbar.
Detta är ett experiment. Jag utgår ifrån att det inte kommer att funka. Kanske är det bara tre personer som vill låna fyra euro till en glass eller ett huvudlöst opålitligt välgörenhetsprojekt utan egen vinning. Då är det så och jag kommer inte att skuldbelägga någon. Jag kommer att andas ut och tänka att jag har i alla fall försökt.
Han vet ingenting om detta. Det är inget han krävt eller tiggt och bett om. Jag känner mig inte pressad. Han har frågat EN gång om lån av pengar och innan vi loggade ut senast var dialogen följande:
Jag: Jag har inga pengar.
Han: Det gör inget. Oroa dej inte. Jag kommer aldrig att skuldbelägga dig för nånting. Det har gått ett år av papperstjafs. Jag har full förståelse för att du tycker att jag är oseriös. Även om det gör mig ledsen. Men oroa dej inte. Det ordnar sig.
Så, jag undrar, finns det nån där ute som kan låna 4 euro till en glass? Jag kommer personligen att se till att ni får tillbaka era slantar på ett eller annat sätt. Det kan dröja en stund beroende på hur många som lånar men ni ska få dem tillbaka. Om jag nu är nånting att lita på, d.v.s...
Amentackpåförhand.
Daniela & i förlängningen Ebby, om han inte är en skurk :)
MEN... Den här människan, för det är han ju faktiskt, är hemma från Nigeria och sökte lyckan i Europa för några år sedan. Han ansökte om uppehållstillstånd och arbetstillstånd i diverse länder men Grekland var det enda land som tog emot honom. Sedan dess har lyckan vänt för både Grekland och för denna människan och just nu sitter han fast i ett land som vill ha honom lika lite som han vill ha dem. Han har ingen framtid där. Han är osäker på var han kan tänkas ha en framtid överhuvudtaget men just nu kan han inte ens testa sig fram eftersom han inte får lämna landet utan ett nytt uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Nå, det är många kringelikrokar i denna historia och jag har inte varit intresserad av att vara till någon hjälp överhuvudtaget hittills. Jag har redan tidigt predikat om att jag inga pengar har och att här finns inget att hämta och han har heller aldrig bett mig om nån hjälp.
Men nu gjorde han det. Först blev jag förbannad och beskyllde honom för all världens svek och bedrägeri, lögn och fejk. Sen lyssnade jag lite noggrannare på honom och nu har jag plötsligt helt ändrat åsikt. Från att i ett år har varit totalt på tvären och ointresserad av att stå till tjänst så har min magkänsla nu helt ändrat inställning. Jag har tvivlat i ett år och nu finns det inga tvivel. Jag måste försöka hjälpa den här människan att bli kvitt Grekland.
Till saken hör att varken honom eller Grekland kan man ju lita på. Liksom egentligen. Ni som läser detta kan ju egentligen inte lita på mig heller. Eller så litar man på alla och inser att sannolikheten är stor att man blir blåst på ett eller annat sätt, men försöker tänka att det inte är hela världen.
Han behöver 3000 euro. Antagligen mer men 3000 är vad han säger att han skulle behöva. Han har inte bett mig om den summan. Han frågade egentligen bara om jag kan låna nån slant åt honom. Han nämnde ingen summa innan jag frågade honom. Jag har inga såna pengar. Och både han och jag tycker det är orimligt att begära att en människa ska låna såna pengar. Det märks för mycket i vardagskassan.
Och människor är misstänksamma såklart. Det finns verkligen inga garantier för att detta går vägen. Jag ber om er hjälp men jag kan inte lova att allt blir bra och att alla får tårta på slutet. Tyvärr. En sån spåkula har inte jag. Jag har min magkänsla som jag litar på men det är inget som jag rekommenderar att nån annan ska lita på. Han kanske tar pengarna och sticker till Bali på semester. Eller skickar hem till sin familj i Nigeria. Eller köper mer klockor och halsband att sälja på gatorna. Jag vet inte.
Jag är inte förälskad i honom. Han har inte lovat mig guld och gröna ängar. Han har försökt men jag har inte accepterat sånt dravel. Tycker det är äckligt. Jag vill inte ha honom till Finland. Eller jag menar, för mig får han lika gärna åka till Tyskland eller England och börja om ifall han vill. Detta handlar inte om att hjälpa Danielas pojkvän till Finland. Absolut inte! Och han behöver verkligen inte komma till Finland och klappa på mig som tack för hjälpen. Jag vill bara att han ska bli en fri man som kan välja åt vilket håll han vill gå. Som har ett femårigt uppehållstillstånd och ett femårigt arbetstillstånd, d.v.s. fem år att lista ut i vilket land och med vilket jobb han vill jobba. För i Grekland finns ingenting. Det var hemskt i fjol men det är tio gånger värre i år. Det kostar en euro att skajpa en timme på ett internetcafé och han har inte råd att skajpa mer än en gång i veckan.
Nå. Jag har inga pengar. Varken att låna eller ge. Eller just nu har jag typ 4 euro. Och då tänkte jag kanske finns det människor där ute, ca 750 stycken, som kan låna 4 euro. 4 euro är inte en så stor summa att avvara även om det kan dröja innan man får pengen tillbaka. 4 euro i sjön är inte heller en så stor summa ifall det visar sig att han är en gangster. Eller att hans advokat är en gangster. Och för 4 euro behöver man inte ens lita på nån. Men fyra euro är en så liten summa att man kan himla med ögonen och tänka...jaja...det här kommer ju att gå åt skogen...men det är ju bara fyra euro. Man kan till och med tänka att man bara lånar nån fyra euro till en glass eller en liter jordgubbar.
Detta är ett experiment. Jag utgår ifrån att det inte kommer att funka. Kanske är det bara tre personer som vill låna fyra euro till en glass eller ett huvudlöst opålitligt välgörenhetsprojekt utan egen vinning. Då är det så och jag kommer inte att skuldbelägga någon. Jag kommer att andas ut och tänka att jag har i alla fall försökt.
Han vet ingenting om detta. Det är inget han krävt eller tiggt och bett om. Jag känner mig inte pressad. Han har frågat EN gång om lån av pengar och innan vi loggade ut senast var dialogen följande:
Jag: Jag har inga pengar.
Han: Det gör inget. Oroa dej inte. Jag kommer aldrig att skuldbelägga dig för nånting. Det har gått ett år av papperstjafs. Jag har full förståelse för att du tycker att jag är oseriös. Även om det gör mig ledsen. Men oroa dej inte. Det ordnar sig.
Så, jag undrar, finns det nån där ute som kan låna 4 euro till en glass? Jag kommer personligen att se till att ni får tillbaka era slantar på ett eller annat sätt. Det kan dröja en stund beroende på hur många som lånar men ni ska få dem tillbaka. Om jag nu är nånting att lita på, d.v.s...
Amentackpåförhand.
Daniela & i förlängningen Ebby, om han inte är en skurk :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar