Soffsurfing är i min värld ett helt onaturligt koncept. Helt spontant så ropar min hjärna och mitt hjärta stopp och belägg när jag läser vad det går ut på. Att släppa in främmande människor från främmande länder in i mitt hem, gratis, är för mig helt otänkbart. Det är i alla fall min första reaktion. Jag är rädd. Och misstänksam. Skeptisk. Stundvis till och med fördomsfull.
Nu när jag har den här insikten om mig själv och har analyserat min reaktion kan jag naturligtvis nöja mig med det och säga "jag är nu bara sån och det beror på det här och det här". Det är ju den absolut enklaste och snabbaste lösningen på "problemet" och jag behöver inte höra till den öppenhjärtade generösa procenten människor på jordklotet som tycker att det här med soffsurfing är helt normalt och dessutom helt naturligt. Jag är nu helt enkelt bara sån och alla behöver inte vara på samma sätt. Och det är ju sant. Jag dömer verkligen inte dem som inte vill ha främlingar i sitt hushåll.
Men till saken hör ju att mycket av det "som man ju bara är" är saker som man blivit vare sig man velat eller inte. Det handlar om uppfostran, miljö, erfarenhet och annat skit som bara är omständigheter som stör ens riktiga, naturliga inställning till olika saker. Jag upplever att det är ren och pur lathet som gör att vi nöjer oss med den ursäkten att "jag är nu bara sån". Oberoende vad det gäller. Den inställningen är någonting som har vuxit på en och som man utan att ifrågasätta har accepterat som en del av ens personlighet. Vilket är bullshit för när vi föddes var vi oskrivna blad, tomma individer med endast ett dna-halsband som bagage. Ett dna-halsband som sist och slutligen inte egentligen påverkar vårt liv särdeles mycket. Alla gen-egenskaper går att förändra och manipulera och klona om. Jag tror att dna har ett rykte om sig att vara nånting bestående som inte är sant. Jag tror dna är hur lätt som helst att forma om och förändra. Jag menar lika lätt som det är att förändra sin hårfärg och sin hudfärg och sin ögonfärg, lika lätt tror jag att miljö och uppfostran och erfarenhet formar om ens gener, hela tiden, varje sekund, från den dagen vi krystas ut i världen. Och det är helt okej, det är den naturliga vägen att gå.
Nå om det är någon som inte ännu har fattat så vill jag ha en ny chans. Jag vill börja från noll. Jag vill bli det där nyfödda barnet fast vuxen. Det är liksom det som är poängen. Även om jag just nu tycker att soffsurfing är ett helt märkligt koncept och jag tycker det känns konstigt och obekvämt så vill jag träna om mig förstår ni. Jag tror att om jag bara vågar utmana mig själv och push my limits som min uppväxt har applicerat på mig, så kommer jag att lära mig ett nytt mönster. För jag vill hellre vara en människa som tycker att nya människor är spännande, andra kulturer är lärorika och jag vill verkligen inte i dagens läge vara fördomsfull och tänka fula tankar om människor och länder jag inte ens på riktigt nånsin ens känt till eller ens orka bry mig om. Jag vill ha en öppen dörr och ett öppet hjärta. Men det kräver lite jobb...eller ganska mycket jobb faktiskt och det kräver att jag alltid är sann mot mig själv och mot andra.
Soffsurfing är ett utmärkt koncept för att utmana en att pusha sina gränser. Töja på safetyzonen och träna sig på att vara i situationer där jag inte har kontroll. Det är ännu mera utmanande att förbli i de här obekväma situationerna nykter. Tidigare i livet har jag lättat upp stämningen med hjälp av alkohol oberoende om det gäller dejter eller resor eller möten eller annat där situationen är främmande och ovan. Nu är det inte ett alternativ. Har jag känt mig osäker eller utanför så har jag alltid sökt mig till rökrutan, där finns människor där man åtminstone har EN sak gemensamt. Cigaretter och behovet av eld. Alltid nåt. Nu är inte det heller ett alternativ.
För ett kontrollfreak som jag är det helt olidligt att i sitt hem ha en vilt främmande person. Som ska vara där, sova där, äta där, gå i ens skåp och vara som hemma, fast i mitt hem. Suget på alkohol och nånting som lättar upp stämningen är enormt och jag får verkligen använda all min fantasi och min is i magen för att stå ut med den där situationen. Men ni begriper inte vilken otrolig belöning, kick det är när jag segrat över det obekväma och hittat en kanal, löst den märkliga situationen, klarar mig ur den tryckande pinsamma stämningen och äntligen på något underligt obegripligt primärvetenskapligt sätt har lyckats "break the ice" utan sprit och cigaretter. Det är snudd på orgasmiskt att märka att jag enbart med min nyktra ärliga sanna personlighet, i stunden, faktiskt kan möta en annan människa. Utan hjälpmedel. Utan yttre kemisk stimulans uppstår kemi bara mellan två vilsna kroppar och två avtrubbade själar som inte har fått chansen att visa va de går för, på riktigt, för det ytliga, rädda, desperata skalet har "styrt upp" alla jobbiga situationer med hjälpmedel som sprit och andra snabba lösningar.
It's fucking magic. Alltså på den nivån som inte går att beskriva med ord.
Det GÅR att förändras till nånting annat. Om man vill och vågar. Det GÅR att förändra sin autopilot. Det GÅR att kasta sig ut i livet, att skakas, att göra avstickare från det vanliga trygga och ändå förbli nykter och stabil i grunden. Det är inte lätt och det är framförallt oerhört skrämmande. Men amentack när man lyckas!!! Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar