Löparskolan Vecka 2

Japp! Förra veckan blev det bara tre rundor i Löparskolan p.g.a. sjukdom men den här veckan har det börjat bättre. Har strukturerat om mitt Löp-program lite eftersom jag förra veckan märkte vissa problem. Det går t.ex. inte att kombinera Löparskolan med föreställning, det orkar jag helt enkelt inte med. Så på föreställningsdagar får det räcka med den motion jag får i föreställningen.

Jag har också nu under vecka två ändrat från 2 minuter spring varvat med 3 minuter gång i en halvtimme till 3 minuter spring och 2 minuter gång i en halvtimme. Detta var inga problem visade det sig igår! Faktum är att efter 3 minuter spring/2 minuter gång x 5 (25 minuter) så beslöt jag mig för att springa dom sista fem minuterna. Detta hade varit en omöjlighet för en vecka sedan. Så jag var himlans nöjd över det igår!

Idag, vaknade jag deppig och ledsen och hade allvarliga problem med att motivera mig till att överhuvudtaget stiga upp ur sängen. Allt kändes plötsligt helt meningslöst. All potatisodling, dockskåpsrenovering, välgörenhetsprojekt, löpskola, mask-tillverkning etc. kändes som helt meningslöst och som idiotiska projekt att fokusera på i väntan på att hitta den rätte. Jag hade inte direkt träningsvärk vilket förvånar mig, men jag kände mig trött i kroppen och ville egentligen sova mera men kunde inte få tag i sömnen p.g.a. nånslags inre vånda. Så till slut masade jag mig upp och beslöt mig för att släpa iväg mig till skogen igen för att springa men med den överenskommelsen att det får bli som det bli.

Så jag satte iväg och benen kändes tunga som bly. Jag kände att jag behöver musik idag för att vakna till liv så jag valde att sätta stoppuret åt sidan (eftersom musiken och stoppuret är i telefonen så måste jag välja vilket dera jag vill använda...) och hellre lyssna på musik och springa 1 låt, gå 1 låt i en halvtimme. Innan jag startade så samlade jag krafter nere vid vattnet och innan jag satte igång bestämde jag att nu ska jag springa så långt in i skogen som det bara går tills det blir för klottigt och tills halvtimmen är slut och sen går jag hela vägen tillbaka.

Nå istället blev det så att jag sprang 1 låt och gick 1 låt i 2 minuter in i skogen tills det kom ett enormt ler-hav som inte gick att komma över och sen vände jag tillbaka och sprang-gick-sprang som bestämt. Men sen när jag skulle byta till GÅ så kom det så bra musik och underlaget var plötsligt jätteskönt och jag hade av nån anledning en massa krafter så jag beslöt mig för att springa tills jag inte orkar mer. Vilket resulterade i att jag sprang tills jag var tillbaka på stranden! :) Hur fan jag orkade med det och varför det nu då plötsligt kändes så enkelt vet jag inte men vackert så!

Nu måste vi ju komma ihåg att springa är ju kanske en rejäl överdrift! Vi snackar lunka, lufsa, jogga, hölkkä... Inte springa. Men ändå. Sen stretchade jag på stranden och satte mig och lyssna på en 30 minuters meditations-snutt på bryggan och sen gick jag hem.

Nu är jag trött och stark, fortfarande på lite dåligt humör och deppig men fortsätter ta den här dagen som den kommer så blir det säkert bra i alla fall.

Det går bättre i Löparskolan nu!

Idag

Idag är idag. Och alla dagar kan inte vara rabarberpaj med vaniljglass. Och så fort jag ska börja lägga ut allt som gör mig ledsen just idag så kommer jag att tänka på hur många människor som har det värre och sen ids jag inte lägga ut all text heller för det känns så jävla ego. Vem är jag att klaga? Seriöst.

Men idag är nu i alla fall en sån dag då jag efter en månads öronvärk är så in i NORDEN trött på att minsta lilla vindpust får det att ila till i öra och jag blir så IRRITERAD på att en så löjlig sjukdom som öronvärk kan trötta ut ens humör nåt så VANSINNIGT! Och dessutom är jag ett mensmonster och jag det blir värre och värre för varje månad och jag har redan haft ont i en vecka FÖRE hela helvetet ens brutit loss och jag ser INGEN mening med detta då jag inte kan se nån som helst ens lite SKYMT av att jag ska göra några barn inom en snar framtid.

Och jag ser bebisar och jag ser kvinnor med dubbla efternamn eller bytta efternamn och jag letar upp dem på facebook och tittar på deras bilder och deras män och deras barn och funderar vad dom har nu då som inte jag har... och försöker tänka att dom är säkert underbart goda och snälla fruar sådär som jag inte vet om jag kan vara. Att dom säkert stryker deras skjortor och är ömma och att det är klart att man blir gift om man stryker och är öm. Att jag måste jobba på just dom sidorna för annars är det kört. Jobbar mera på forma mig själv så att jag passar i altargången. Inte för att jag vill bli gift. Eller jag menar, det kanske jag vill, men jag vill inte bli gift så mycket att jag skulle gífta mig med vilket stolpskott som helst. Giftermålet är inte så viktigt. Kärleken, den sanna, däremot är jag sugen på.

Och jag är inte avundsjuk på kvinnorna och deras bebisar som de lyfter upp i luften och som de tar bilder på när de ligger på golvet och lär sig det ena och det andra eller på de stolta syskonen eller när de är ut i vårens sol och skuffar barnvagn och klottar i träck. Nej, inte avundsjuka, så långt har det inte gått, min Gud, jag är så glad och lycklig för dem, med dem, åt dem, det där vill jag också ha och önskar mig! Och jag blir inte irriterad på deras bilder och berättelser, tvärtom så frossar jag i dem, i gulliga bebis-bilder och bloggar och tokroliga historier om vad som sagt och gjort och ställt till med. Och jag hoppas verkligen att jag får bli morsa innan jag blir bitter och avis och irriterad på alla nyblivna mödrar eller blivande mödrar, för jag tror att man blir det till slut...ja, om man inte passar sig.

Att ordna bröllop är jag inte särskilt sugen på. Låter mest jobbigt och bara tanken på att behöva prova brudklänningar ger mig ångest. Och fester, speciellt inte fester där jag är en av huvudpersonerna, gillar jag inte. Överlag är det där med huvudroll inget för mig. Jag trivs bra i att vara den där naggande goda birollen till vänster. Jag trivs lite för bra i den rollen faktiskt. Att ha noll utgångsläge och vända det till nånting bra. Det är därför jag aldrig blir Mia Skäringer. Det är därför jag aldrig blir filmstjärna. Det är därför jag ofta är älskarinnan och det är därför jag skulle bli två i Bonde söker fru. Ja. Tvåan är min plats på jorden. Det kan jag hantera bättre än att bli först. Tvåa är kravlöst. Etta är prestation. Typisk finsk ishockeyspelare faktiskt. Nä, jag vill absolut inte bli sist men jag blir hellre sist än först.

Ja. Idag är en sån dag då jag inte orkar vara hoppfull.
Det finns ingen rätte för mig.
Det blir inga barn om jag ska vänta på det som inte finns.
Jag kan lika gärna ta ett provrör.
Och jag vill inte veta varför det här med tvåsamhet ska vara så svårt för mig.
Och jag vill inte veta vad jag felas.
För i mina ögon är jag minsann god nog.
Till att bli både mor och fru.

 

Dag 1 i Löparskolan

Först gick jag motvilligt till en naturstig i skogen som jag hade valt ut för dagens pass. Kände mig som en idiot redan när jag gick dit och tyckte att alla tittade på mig som att: Hahahaha, nu ska hon springa jävla fläskberg. Ungefär. Höll inte ens på att komma över vägen eftersom jag hade så jävla låg status och inget självförtroende men till slut så var det en schysst audi som lät fläskberget vanka över gatan. Ju närmare naturstigen jag kom desto bättre kändes det rent mentalt men benen verkade ju inte ha vaknat riktigt och tyckte att dom var obekväma att ha att göra med. Men jag tror allting grundade sig i nånslags mental spärr och avsky och förnedrings-varningsklockor och självförakt. Väl i skogen ville jag inte gå så långt in för tvärtemot vad alla andra verkar tycka så hatar jag skogen. Jag hade glömt hur mycket jag hatar skogen. Jag får panik av att vara omringade av kräk- och spindelfyllda träd och jag är livrädd för att inte hitta ut. Det som folk får av stora torg och öppna slätter, det får jag i skogen. Det känns trångt. Och det börjar klia överallt.

Nå tack och lov var havet placerat alldeles bredvid så jag valde springa längs med vattnet. Jag valde en sträcka mellan en båt och en ful sten, där det inte var så blött och klottigt och sen satte jag liksom igång då. Med springandet.

Att man kan känna sig fånig.
Det var absolut mer fånigt än tungt. Så fånigt så att jag skämdes där i skogsdungen där jag sågade av och an och hit och dit. Vem tror du att du är? ekade i skallen och då jag inte kunde både ha musik och kolla stoppuret på telefonen så fick jag lyssna till mina flåsningar istället. Vilket sen efter en stund, när det vände (jo, det gjorde faktiskt det) blev ganska meditativt och trevligt. Jag försökte fokusera på att tänka att jag var lång och snygg, (för det stod i programmet att man skulle göra det), tänka på tekniken (vilken vittus teknik?) och att spänna bålen (det var det enda jag upplevde att jag lyckades med). Stödet liksom, det har jag nu åtminstone koll på.

Och känslan av idioti var konstant närvarande då jag sprang. Däremot då jag gick kände jag mej lätt och fri och glad och frisk. Att gå, det som hade känts besvärligt när jag gick hemifrån, kändes nu plötsligt som världens enklaste och lättaste sak. Men så fort det skulle joggas så kom skämskudden och dumstruten fram och förstörde. Men till slut dom sista nio minuterna så lyckades jag känna nånslags stolthet och hållning över det jag höll på med och när jag sen gick hem så hade jag en målmedvetenhet som fick alla bilar att stanna utan att jag ens behövde se åt sidan. Ungefär som den där lilla tjejen som sprang till bussen. Den där kaxiga tjejen som jag en gång var.

Jag är nöjd över min första dag i Löparskolan.
Jag skäms dock fortfarande men det känns bra att ha fått det gjort, första gången. :)

Fri matlagning åt folket!

Ett projekt till som jag glömde. Fri matlagning åt folket! Jag är uppväxt med en mor som är mästerkock och som lyckas koka soppa på en spik och förvandla nästan allting till delikatess. Hon undrar varför det här med matlagning inte riktigt har gått i arv. Jag vågar påstå att det beror på en enorm prestationsångest i kombination med ett ännu större behov av att vara till lags. Jag vill liksom laga sån mat som hon gillar eller lagar och om jag inte orkar eller vill sätta tid för den sortens kulinariska äventyr så blir det liksom inte av. Jag kan bli helt stressad av vänner och väninnor som liksom bara helt ohämmat slänger råvaror i en panna och sen äter upp det. Dom har ju ingen rim och reson kan jag tycka. VET dom ens vad dom gör? Hur vågar dom ens ställa sig i köket och påstå att dom lagar mat? Dom verkar ju inte ha nån koll på nånting. Dom vet inte ens vad det heter. Jag skulle aldrig ha mage att stå i köket och koka ihop nånting jag aldrig gjort, inte vet vad som heter, inte ens är en egentligen "rätt" och dessutom bjuda på det... Aldrig!! Det är den sortens respekt jag innehar för kok-konsten. Och den gör mig ingen nytta, jag lider ju bara av den. Den hämmar mig och det enda jag vågar mig på är koka ägg och gröt typ. Det senare lyckas jag bara ibland med. I Italien lagade jag en del mat med Alberto som var kock och Dante som var mannen i mitt liv. Och båda blev helt stressad över att jag frågade så jävla mycket hela tiden. Dom bara: Men ta det lugnt, bruden. Det spelar väl ingen jävla roll hur du hackar grönsakerna. Sätt fart på och släng i dom. Det enda som är viktigt är att pizzabottnet ska vara tunt, att pastan inte ska vara överkokt, att vi får vin till maten och att du ler och fortsätter vara glad och vacker. Resten spelar ingen roll. Och så höll dom på sådär och öste än det ena och än det andra hit och dit utan att ha nån koll på nånting. Och det blev skitgott! :D


Så nu, hör upp, gott folk! Den receptlösa och den respektlösa kok-konsten ska få utrymme i världen och i mitt liv! Nu ska jag laga mat och jag tänker inte tänka efter eller följa några recept. Jag ska bara kocka på känsla. Går det åt helvete så är det ju en ny dag imorgon! :)

Dagens rätt är ugnsgräddade grönsaker och svamp i olja och vitlök och en klick guacamole med en skvätt wasabi i. Vi kan kalla rätten för Victorias Secret så får jag ro i själen. :)

Schema för två veckor

Här är schema för första två veckor om ni vill haka på detta märkliga projekt. Jag har gjort det själv genom att kombinera ett Lär-dig-springa-program och ett Lär-dig-promenera-program. Plus att jag har lagt till ett pass Tabata per dag. De där extra uppgifterna som de här löparmänniskorna föreslår för att göra spring-passen lite roligare kan man ju skita i om man inga behöver nån extra morot eller om man bara blir aggressiv av tanken på att folk orkar vara så satans pedagogiska. :)

MÅ:

Gå 30 minuter och fokusera helhjärtat på tekniken.
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, gärna på mjukt underlag, skog, spån, sand...
6-8 minuter Tabata
Ta tre fina bilder.

TI:

Ta dej till något slags natur med ojämt underlag. Gå en timme, tänk på att använda överkroppen för att bli stabil.
6-8 minuter Tabata
Ha en termos med varm saft eller kaffe eller kakao. Njut på nåt vackert ställe.

ONS:

Gå 45 minuter avslappnat och titta på din omgivning.
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, välj en sand-väg, kuta åt ett håll, vänd tillbaka, typ stafett.
6-8 minuter Tabata
Sjung Små Grodorna varannat varv du springer.

TO:

Gå 30 minuter så fort att du inte skulle kunna snacka.
6-8 minuter Tabata
Sätt House eller Trance eller Techno i lurarna och gå bort allt du stör dej på just nu.

FRE:

Vila
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring på sportplan, runt, runt
6-8 minuter Tabata
Peeling, shaving, varm dusch, bastu efteråt...

LÖ:

Gå ut i naturen så länge du känner att du har lust. Tempo, tid och takt är valfri.
6-8 minuter Tabata
Stanna upp ibland och andas djupt, sträck på dig och se dig omkring. Ta bilder.

SÖ:

Vila
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring var fan du vill...
6-8 minuter Tabata
Glass!!

MÅ:

Gå 30 minuter och fokusera på tekniken. Analysera och jämför med förra måndagen.
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring på ojämn mark
6-8 minuter Tabata
Ta tre valfria bilder!

TI:

Gå en timme i intervaller. Tio minuter lugnt och tio minuter fort.
6-8 minuter Tabata
Fotografera tre gröna bilder!

ONS:

Vila
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring stafett på sand eller i skogen
6-8 minuter Tabata
Sjung och flåsa!

TO:

Gå ut i naturen och gå så länge du har lust.
6-8 minuter Tabata
Njut! Ta bilder!

FRE:

Ta en kompis med ut och gå. Raskt en timme. Basta!
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring på sportplan. Kompisen tar tid och hejar!
6-8 minuter Tabata
Skvallra!

LÖ:

Gå 45 minuter, så fort så att du hellre skulle springa.
6-8 minuter Tabata
Högt tempo-musik i lurarna.

SÖ:

Fråga dig Vart vill jag? Gå dit och ta bussen tillbaka.
2 minuter springa, 3 minuter gång x 6, spring var fan du vill...
6-8 minuter Tabata
Glass!!


 

Tabata

Tabata är den nyaste och hetaste träningsformen!
Det är hög-intensiv träning i minst 4 minuter men lär ska vara lika effektivt som ett en-timmes-pass med låg intensitet. Jag har testat! Och tycker det är kul, enkelt och effektivt! Jag är lite frälst här och vill dela med mig!

Jag gör för tillfället en 6 minuters Tabata:

20 sek: Knäböj
10 sek: Vila
20 sek: Knäböj
10 sek: Vila

20 sek: Sit-up
10 sek: Vila
20 sek: Sit-up
10 sek: Vila

 20 sek: Arm-press
10 sek: Vila
20 sek: Arm-press
10 sek: Vila

20 sek: Rump-lyft
10 sek: Vila
20 sek: Rump-lyft
10 sek: Vila


20 sek: Hantel-lyft
10 sek: Vila
20 sek: Hantel-lyft
10 sek: Vila

20 sek: Biceps
10 sek: Vila
20 sek: Biceps
10 sek: Vila

Under Vila-delen ska man upp på fötterna och jogga på ställe, oberoende i vilken position man råkar vara. Man kan byta ut övningarna mot vilka man nu tycker att man vill göra. Tips: Om man inte orkar glo på stopp-uret så kan man banda in sig själv som ropar Hepp! var 20:e och 10:e sekund, och sen spela upp det. Då behöver man inte hålla koll på tiden utan kan fokusera helt på vilken övning som kommer när.



 

Projekt och Varför?

Projekt Sommar 2013:
1. Lära mig springa.
2. Odla potatis.
3. Äta vegetariskt och rent åtminstone över sommaren.
4. Laga en eller två masker.
5. Renovera dockskåp.
6. Måla en tavla.
7. Köpa en turkos cykel.
8. Simma och sola.
9. Dansa.
10. Resa till Sicilien två veckor, fast det kommer jag inte ha råd med.

Varför?

1.
*Jag har matångest och är äcklad av mat och känner att det enda sättet att få aptit är att röra på mig fysiskt.
*Jag vill veta om jag kan springa. Om jag kan vara springar-typen.
*Jag har dödsångest och lindrig hypokondri dagligen om jag är hemma och är lycklig. Jag inbillar mig att jag ska dö i kärlkramp, diabetes, hjärtinfarkt, cancer, stroke, blodpropp etc. Jag har mer bukt på dödsångesten om jag känner att jag aktivt gör nånting som sägs förhindra dylika sjukdomstillstånd.
*Jag har just nu tack vare en ganska fysisk föreställning och turné-kånkning i ett år ganska ok flås och muskelstyrka. Det vore dumt att kasta bort det utgångsläget. Hellre jobba vidare.
*Jag lider av Coccygodyni. A.k.a. Satans Ont I Svanskotan. Detta på grund av ett herrans sittande i buss och bil i ett år. Ni kan googla fenomenet och hur undersökningen går till i fall man måste till läkaren. Det är orsak nog för mig att försöka åtgärda svansen med s.k. koti-konsteja. Att lunka, jogga eller skutta på ställe har visat sig "skaka" svanskotan på plats så jag tror, hårt, att springning is the shit för min svans.

2.
*Jag har mat-ångest och måste på riktigt nu försöka styra upp min syn på föda. Och tillagning av densamma.
*Att odla någå som jag kan äta kanske ger en sån kick att jag återfår lusten att äta och att ångesten avtar.
*Dessutom vill jag ta tillbaka potatisen kraft. Jag tycker om potatis och jag mår bra av det, till skillnad från ris och pasta, och jag har leidon på att dieter och media och infall har smutsat ner potatisens rykte. Jag gillar potatis! Det är dessutom en grönsak, hur farligt kan det vara?

3.
*För att all kött-hysteri, alla vakuumförpackningar och halvfabrikat gjort mig äcklad av kött och höna. det ligger inte någå etiska aspekter bakom detta, ej heller dietiska, ej heller att jag skulle vara specifikt äcklad av kött som begrepp. Jag har ingenting emot att man dödar djur för att äta men jag tycker att både djur och människor åtminstone ska ha ett skäligt liv så länge de lever.
*Jag kanske kommer äta kött om jag blir bjuden för jag orkar inte vara ett problem.

4.
*Bara för att jag vill. För att jag vill knåda i lera. För att jag vill göra någå annat än teater.

5.
*För att jag undrar om jag kan och har nerver. Det här kommer att bli ett evighets-projekt. Det finns inga garantier på att det kommer att vara klart till hösten. Det finns en hel dockskåps-värld att utforska där ute...

6.
*För att jag behöver en tavla och jag har inte råd att köpa en.
*För att jag vill.

7.
*För att jag vill.
*För att liksom Why not?
*För att jag vill testa cykla till Norrskata.

8.
*För att det är det enda rätta.
*Endorfiner.

9.
*För att det är det enda rätta.
*Endorfiner.

10.
*För att jag behöver bort två veckor per termin för att slippa vara tillgänglig.
*För att jag behöver ligga i poolen och i solen.
*För att jag vill utforska Siracusas gränder och mat.
*För att jag vill veta om det stämmer att jag faller Sicilienarna i smaken. :)

Amentackpåförhand.
Hur ska jag lyckas med det här?
Hur ska jag ha råd med det?
Jag vet inte.
Men det måste gå.
The sky is the limit.