Idag

Idag är idag. Och alla dagar kan inte vara rabarberpaj med vaniljglass. Och så fort jag ska börja lägga ut allt som gör mig ledsen just idag så kommer jag att tänka på hur många människor som har det värre och sen ids jag inte lägga ut all text heller för det känns så jävla ego. Vem är jag att klaga? Seriöst.

Men idag är nu i alla fall en sån dag då jag efter en månads öronvärk är så in i NORDEN trött på att minsta lilla vindpust får det att ila till i öra och jag blir så IRRITERAD på att en så löjlig sjukdom som öronvärk kan trötta ut ens humör nåt så VANSINNIGT! Och dessutom är jag ett mensmonster och jag det blir värre och värre för varje månad och jag har redan haft ont i en vecka FÖRE hela helvetet ens brutit loss och jag ser INGEN mening med detta då jag inte kan se nån som helst ens lite SKYMT av att jag ska göra några barn inom en snar framtid.

Och jag ser bebisar och jag ser kvinnor med dubbla efternamn eller bytta efternamn och jag letar upp dem på facebook och tittar på deras bilder och deras män och deras barn och funderar vad dom har nu då som inte jag har... och försöker tänka att dom är säkert underbart goda och snälla fruar sådär som jag inte vet om jag kan vara. Att dom säkert stryker deras skjortor och är ömma och att det är klart att man blir gift om man stryker och är öm. Att jag måste jobba på just dom sidorna för annars är det kört. Jobbar mera på forma mig själv så att jag passar i altargången. Inte för att jag vill bli gift. Eller jag menar, det kanske jag vill, men jag vill inte bli gift så mycket att jag skulle gífta mig med vilket stolpskott som helst. Giftermålet är inte så viktigt. Kärleken, den sanna, däremot är jag sugen på.

Och jag är inte avundsjuk på kvinnorna och deras bebisar som de lyfter upp i luften och som de tar bilder på när de ligger på golvet och lär sig det ena och det andra eller på de stolta syskonen eller när de är ut i vårens sol och skuffar barnvagn och klottar i träck. Nej, inte avundsjuka, så långt har det inte gått, min Gud, jag är så glad och lycklig för dem, med dem, åt dem, det där vill jag också ha och önskar mig! Och jag blir inte irriterad på deras bilder och berättelser, tvärtom så frossar jag i dem, i gulliga bebis-bilder och bloggar och tokroliga historier om vad som sagt och gjort och ställt till med. Och jag hoppas verkligen att jag får bli morsa innan jag blir bitter och avis och irriterad på alla nyblivna mödrar eller blivande mödrar, för jag tror att man blir det till slut...ja, om man inte passar sig.

Att ordna bröllop är jag inte särskilt sugen på. Låter mest jobbigt och bara tanken på att behöva prova brudklänningar ger mig ångest. Och fester, speciellt inte fester där jag är en av huvudpersonerna, gillar jag inte. Överlag är det där med huvudroll inget för mig. Jag trivs bra i att vara den där naggande goda birollen till vänster. Jag trivs lite för bra i den rollen faktiskt. Att ha noll utgångsläge och vända det till nånting bra. Det är därför jag aldrig blir Mia Skäringer. Det är därför jag aldrig blir filmstjärna. Det är därför jag ofta är älskarinnan och det är därför jag skulle bli två i Bonde söker fru. Ja. Tvåan är min plats på jorden. Det kan jag hantera bättre än att bli först. Tvåa är kravlöst. Etta är prestation. Typisk finsk ishockeyspelare faktiskt. Nä, jag vill absolut inte bli sist men jag blir hellre sist än först.

Ja. Idag är en sån dag då jag inte orkar vara hoppfull.
Det finns ingen rätte för mig.
Det blir inga barn om jag ska vänta på det som inte finns.
Jag kan lika gärna ta ett provrör.
Och jag vill inte veta varför det här med tvåsamhet ska vara så svårt för mig.
Och jag vill inte veta vad jag felas.
För i mina ögon är jag minsann god nog.
Till att bli både mor och fru.