Om Rasism

Min man är svart som sot. Det har egentligen ingen betydelse men bör klargöras för att man ska begripa det som följer. Det är nämligen så att jag är rasist. Eller åtminstone har jag blivit tilldelad den inte alltför eftertraktade titeln en gång. Jag har aldrig själv upplevt att jag har varit lagd åt det hållet men ibland fastnar ju andras åsikter och ord i skallen på en. Det behövs liksom bara att en person säger någonting om en eller till en för att den åsikten eller meningen ska ta över alla andra åsikter och meningar som alla andra sagt om en någonsin. En "negativ" kommentar vinner över en miljon "positiva" kommentarer.

Alla negativa kommentarer fastnar inte. Oftast är det de negativa kommentarerna som fastnar som man själv är mest rädd för att folk ska tro om en. Själv är jag mest rädd för att bli kallad rasist, fet och lögnare. Kanske för att jag vet att jag har tänkt rasistiska tankar, kanske för att jag vet att jag är överviktig, kanske för att jag vet att jag har ljugit. Jag vet inte säkert varför just de här orden eller titlarna bränner hårdare än t.ex. dum, ful eller tråkig. Men jag antar att det beror på att det är för nära en sanning.

Jag blev titulerad rasist en gång av ett antal människor när jag i förtroende berättade att jag på bussarna och spårvagnarna i Helsingfors blir rädd, irriterad och känner obehag om det stiger på en mörkhyad man. Därför att jag vid tre olika tillfällen har känt mig hotad och kränkt av mörkhyade män på allmänna platser som t.ex. bussar eller torg. Tre tillfällen då alla såg, men ingen reagerade, eftersom jag upplevde att de flesta njöt av situationen eftersom det bekräftade deras egna fördomar om mörkhyade. "Se nu alla, dom gör ju sådär, dom där negrerna." kunde jag läsa i medpassagerarnas ögon.

Jag blev titulerad rasist för att jag inte kunde förstå att det här beteendet hörde till afrikanernas kultur, att deras sätt att visa uppskattning mot en kvinna går till på det här viset. Att man på allmän plats trycker sin kropp mot en kvinna, i en trång buss t.ex., och talar till en på ett sätt som åtminstone jag upplever kränkande. Så att alla hör dessutom. Jag blev titulerad rasist för att jag borde ha fatta att dessa män var intresserade av mig och jag borde ha fatta att det är helt naturligt att de gör så mot mig eftersom alla vet att afrikaner gillar tjocka kvinnor. Jag borde ha fatta att inte bli upprörd eller rädd eftersom det här beteendet egentligen är helt som det ska vara. Det hör till deras kultur!! "Du förstår väl att du är rasist då du säger att du inte tycker om när det hoppar på svarta män på bussen?" "Du kanske borde fundera på vad det är du utstrålar istället,då du jämt hamnar i såna här enligt dig otäcka situationer, istället för att skylla på de mörkhyade som bara visar att de är intresserade."

Jag fattade ingenting. Och inte kunde jag begripa vad det var jag utstrålade heller, än mindre hur jag skulle släcka den strålningen i så fall. Men jag accepterade. Jag var en ofrivillig rasist som strålade på ett visst sätt som gjorde att otäcka män (svarta som vita) drogs till mig. Det var inget jag ville vara, men jag hörde ju vad dom sa, och det lät ju faktiskt helt logiskt... Man kan ju inte vara rädd för alla svarta män bara p.g.a. tre stycken svarta IDIOTISKA män? Vad dumt det är av mig att vara rädd för alla svarta män i Helsingfors bara p.g.a. det som hade hänt. Ja, det var ju dumt. Varför fattar inte min kropp det då? Kan den sluta darra nångång. Kan mitt hjärta sluta bulta så stressigt. Min kropp borde ju begripa att det är deras kultur och att jag får skylla mig själv när jag ser ut som jag gör! Jag borde ju fatta att om jag inte vill bli antastad av svarta män så får jag väl gå ner i vikt då och inte hålla på och gnälla på deras kultur. "Man kan inte förändra andra, bara sig själv." ekade tomt i skallen och har ekat sen dess. Fan också, nu är jag rasist bara för att min kropp inte vet skillnad på en kärleksinvit och ett våldtäktsförsök. Dumma jag. Dumma kropp.

Nu har jag rett ut det här med min svarta underbara man.
Eftersom det i misstag råkade slinka ur mig att "Jag är inte rasist men..." Vem har sagt att du är rasist? frågade han skarpt. Ingen, ljög jag. Nu ljuger du, sa han. Jo, sa jag. Vem har sagt att du är rasist? frågade han igen och spände ögon i mig. Och varför?

Så berättade jag hela historien... Först var han stum en stund och jag upplevde att tyckte det här var s stort och så snedvridet så att han visste inte riktigt var han skulle börja för att få det vridet rätt. Men sen förklarade han för mig att jag inte var rasist. Att om det är någon som är rasistisk så är det väl de som sprider osanningar om att det hör till afrikansk kultur att inte respektera kvinnor. Att det afrikanska sättet att ragga på fruntimmer betyder tafsa på dem på bussen eller tala nedlåtande till dem. Att säga att den här sortens beteende är helt naturligt för afrikaner och att alla afrikaner gör så är ren lögn. Han förklarade för mig att respektlösa karlar finns det i alla färger och i alla länder och i alla kulturer, men att bete sig respektlöst är inte per automatik "kultur", varken finsk eller afrikansk.

Sen frågade jag om han är kär i mig för att jag är tjock. Vem har sagt det? frågade han. Ingen, men dom säger att det är så. Att afrikanska män gillar tjocka kvinnor och att alla tjocka singlar från väst som annars aldrig skulle få en man, åtminstone kan få en afrikan...(som om det nu sku vara så illa...) Att det är därför dom där karlarna klämde på mig på bussen. Han suckade och sa att han visste verkligen inte varför dom där karlarna klämde på mig på bussen. Kanske för att du har klara och öppna ögon. Kanske tycker afrikaner snarare om kvinnor som tittar ut på världen och andra människor istället för att stirra sig blinda på sig själva och sina kroppar. Jag vet inte säkert, sa han. Men det är hur som helst en myt att alla afrikanska män gillar tjocka kvinnor. Hur kan man ens säga nånting sånt?sa han.

Jag är oberoende inte kär i dig för hur du ser ut. Jag tycker visserligen att du är vackrast på jorden men det är inte därför jag är kär i dig. Jag är kär i dig p.g.a. dina ord. Hur talar. Du talar med människor så att dom upplever att du har sett dem och hört dem. Oberoende om de är gamla eller unga, sjuka eller friska, rika eller fattiga, svarta eller vita. Därför är jag kär i dig.

 Så, jag är väl inte rasist då. :)