...eller om att fånga en fjäril... om en dans med svåra steg... om en varning för ras... eller om att vara av ingens frö... eller om tankar som räknas... eller om brustna hjärtans höst... eller kanske är det ett tal av Hjärter Dam... eller många ballader om konsekvenser... eller sagan om en fantasi... eller innan mörkret faller... eller kanske för den som letar...

måndag 13 maj 2013

Om Spindelsförintelse

Dels måste jag vänja mig vid åsynen av spindlar. Det är det absolut viktigaste. Detta för att jag inte ska bli SKRÄCKSLAGEN varje gång jag ser en. Ju mindre skräckslagen jag blir desto snabbare kan jag ta mig an problemet och förinta spindeln. Därför måste jag komma på sätt att vänja mig vid dem. Alltså inte vänja mig vid spindlarna utan snarare vid åsynen av dem. Idag i bilen läste jag om människor som blivit av med sin rädsla av tre timmars fokuserande. Det stod att typerna efter tre timmar kunnat hålla dem i handen. Det här tror jag definitivt på men jag tror också att det här är en sak som man som araknofob får jobba med lite hela tiden. Lite som med alkoholism tänker jag, det är liksom ett evighetsprojekt om man vill förbli nykter.

Jag testade detta och satt och googlade bilder på spindlar i ca en och halv timme i bilen. Till en början höll jag på att spy och få panik. Men eftersom jag inte var ensam så spårade det inte ut. Hade tänkt testa hemma i lägenheten men kände att det pallar jag inte. Så i lugn och ro satt jag och studerade och googlade och såg bilder och rörde vid bilderna. Fruktansvärt!! Men jag märkte att min ångest över vad som väntade där hemma minskade hela tiden. Till slut var tanken på spindeln jag mötte i tisdags inte så farlig. Samma tanke som hade jagat mig sen den där ödesdigra tisdagsnatten kändes plötsligt helt okej. Jag hade på nåt vis avdramatiserat kräket. Således kommer jag nu att tvinga mig själv och min araknofobiska kämppis att titta på spindelbilder lite nu som då. Så fort ångesten kommer krypande så tittar jag på bilder för att liksom konstatera att jepp: Där är en spindel och jag kan hantera det.

Det andra är att jag måste bunkra upp med olika slags vapen och skrämmor. Detta för att helt enkelt känna mig trygg. Även om det bara är vissa vapen som just nu ens känns möjliga att använda och vissa vapen inte alls så vill jag i alla fall ha alla vapen ifallomatt. Det betyder:
RAID för att döda den jävlen på fläcken utan att behöva ha direkt kontakt.
HÅRSPRAY som gör den jävlen långsam så att jag sen kan samla mig och döda den.
FLUGSMÄTTA känns helt otänkbart att använda
PINNE MED LOCK/BURK känns också helt otänkbart men måste finnas
DAMMSUGARE helst skulle jag vilja ha en speciell lite spindel-sugare som används enbart för det. Gärna en såndär smul-uppsugare. Den kan jag förvara nånstans långt borta.
FLER SPINDELSKRÄMMOR: Jag behöver fler spindelskrämmor än en. Jag vet inte om de hjälper men bara deras existens gör mig trygg.

Sen måste jag försöka lista ut vilket vapen jag kan klara av att använda oberoende hur paniskslagen och paralyserad jag är. Just nu känns RAID och HÅRSPRAY som jävligt smarta knep. Hårspray kanske först eftersom det gör att de inte kan röra sig. Med gift dör de visserligen men först lär dom ju springa iväg för brinn kära livet. Just nu känns faktiskt Hårspray som det bästa akut-vapnet.

Både jag och min kämppis har nämligen lite svårt för det där dammsugandet och det där dödandet. Helst vill vi vara schyssta mot spindeln konstigt nog (stockholms-syndromet; att sympatisera med förövaren) och inte döda den och kanske till och med föra ut den. Eller egentligen, den får gärna dö men JAG klarar inte av att döda den. Dammsugandet leder ju till tvångstankar om att den kryper ut igen och inte bara den, dessutom kallar den säkert på alla dens spindel-kaverin och ett tu tre så har vi irtta upp hela liksom typ Spindelvärlden och deras armé. Att splätta till en spindel så den dör på fläcken känns jobbigt. Ljudet känns jobbigt och känslan av flugsmätta mot spindel känns jobbigt och döda ihjälmosade spindel-lik är verkligen inte nå roligare en levande. En gång hade jag ett spindel-lik på väggen i ett år för att jag inte vågade ta bort den. Så nä, hela tanken på att döda kräket helt absurd. Dessutom så är vi övertygade om att alla deras kaverin kommer att hämnas på oss...

Så, så här långt har jag kommit i jakten på spindlarna och i kampen mot fobin...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar