Har tittat på Kakola-tv-serien. Ett gäng unga jäntor som har hamnat snett av ena eller andra orsaken och som nu får chansen att hitta tillbaka till livet igen. Flickorna har haft olika grad av taskig barndom, kommer från varierande hemformer och samtliga har ett gäng anmärkningar på sitt konto. Misshandel, fylleri, droger, skärsår, snatteri, stöld, rattfyllerist, köra underårig ja you name it. Dom har dessutom vistats på diverse vårdhem, studierna är på hälft, röker, super och knarkar mer eller mindre regelbundet och rör sig i skumma områden med skumma människor.
Dom här skitungarna är kaxiga, uppkäftiga, störande tonårsidioter och vid första anblicken vill man helst stänga av, skita i programmet, vem fan vill sitta och lyssna på en svettig, provokativ, svärande unge på sin fritid när man kan ha torsdagsmys och chips&dipp och Såskadetfuckinglåta. Nej, det bergiper jag. Men jag plågar mig igenom serien och den ger mig fysiskt illamående. Dels för att jag har varit en av dem. Rört mig bland skumma typer, aldrig knarkat dock, ej heller misshandlat nån, men varit förbannat bångstyrig och provokativ. Aggressiv och trött på livet. Jag bland ett gäng likasinnade. Ja, men det löste sig och det är jag tacksam för. Jag hade en stenhård mor som tog sig an den otacksamma uppgiften som tonårsmorsa och detta på stort allvar. Jag hittade också en mening med att spela teater. Ja, men det var ju kul för mig då att det gick så bra. Nu kan jag återgå till min chipsskål här och titta på Idol och skratta åt hur fula och dåliga och misslyckade dom är i tv.
Nej. Skoja bara. Det kan jag liksom inte.
För jag blir illamående av att jag vet precis vad som rör sig i dom där ungarna huvud och jag vet precis varför dom sprättar upp handlederna, röker och krökar, provocerar och är aggressiva. Jag vet precis varför dom låter vem som helst utnyttja dem och våldföra sig på dem och jag vet precis varför dom är så likgiltiga när dom kommer till Kakola i början serien. För att dom har gett upp.
Och dom här ungarna dom lever på snabba kickar, snabba lösningar.
Sprit och droger för att dämpa den ångesten dom får när verkligheten och vakenheten gör sig påmind.
När allt det som dom har varit med om INNAN dom börja kröka och spela fan kommer till ytan.
För det vi så himla lätt glömmer är att dom här ungarna har varit gulliga små spädbarn och oskuldsfulla schyssta vanliga barn i början. Sen hände nåt och efter det blev inget som vanligt. Och det är DÄRFÖR dom tar till spriten och drogerna.
Resten, våld, stöld etc. är i nio av tio fall gjorda på fyllan eller under påverkan av nånslags rusmedel och det är det som gör mig allra mest illamående och ledsen. Människan är ganska feg sådär normalt. Människan vågar sällan mopsa upp sig, slå till nån, döda nån eller sig själv nykter. Det är vi för fega för tror jag. Jag vet inte om jag nånsin har sett ett nyktert slagsmål (annat än i hockey, men då e man väl hög på adrenalin istället), eller om jag har hört om nån som tagit livet av sig själv eller någon annan nykter. Jag vet faktiskt inte det. Och när jag tänker efter, alla riktigt dumma och pinsamma saker jag har gjort så har jag gjort på fyllan. Verkligen. Saker som har fått ganska allvarliga följder faktiskt. Och också alla hemska saker som jag har varit om, nästan i alla fall, ord som har blivit sagda, händelser som har hänt, där jag har fallit offer, så har jag varit på fyllan, eller så har förövaren varit på fyllan eller så har båda varit på fyllan. Alkoholen har på ett eller annat sätt inverkat på händelseförloppet. När jag tänker efter; alla dumma sms, alla brutna ben, alla orimliga hångel, alla utmanande och helt vansinniga provokationer som har lett till eller skulle ha kunnat leda till riktigt farliga situationer, har varit på fyllan.
Mår man dåligt och dricker sprit, går det alltid, på ett eller annat sätt åt helvete.
Mår man till synes bra och dricker sprit, så finns den en risk att den kemiska reaktionen leder till att man plötsligt inte heller mår så bra och då gör man saker man aldrig annars skulle göra. Och nu hör jag till dom som inte borde dricka sprit. Dom är för övrigt väldigt många, men det fattar dom ju inte. Anledningen till att jag inte borde dricka sprit är inte den sedvanliga orsaken att jag är alkoholmissbrukare så till den milda grad att jag måste dricka alla dagar och att jag ljuger om det på jobbet eller för min familj. Den risken upplever jag inte att finns. Däremot så slår det slint i hjärnan nästan alla gånger jag dricker. Jag blir utmanande, falsk, elak och jag har efter tre lonkeron inget omdöme längre. Och då gör jag och säger jag saker som jag inte står för följande dag. Och det är det jag vill undvika.
Det jag däremot vill klara av är att gå på fest, dansa loss, slappna av, vara utamnande och provokativ, hitta på hyss, hångla, vara knäpp och oeftertänksam, och samtidigt nykter. Om jag ska ha ångest, misshandla någon eller sprätta upp mina handleder så vill jag göra det nykter. Seriöst! För det är så in i helvete fegt att göra det på fyllan! Det finns liksom inget fegare än att på fyllan vilja tala om problem, ragga, göra självmord, strida, knulla, dansa på bordet, bjuda upp, fria, hålla tal, slå nån på käften och säga vad man tycker.
Det är fegt och osexigt.
Amen.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar