Alldeles tydligt måste jag hitta mig ett intresse. Nånting som får mig på andra tankar. Min ömma moder lockar med handarbete och jag stretar envist emot. Någonstans har det gått snett i genkombinationen för handarbete, matlagning och trädgårdsskötsel tycker jag är tråkigt. Alltså verkligen pisstråkigt. Anledningen till att jag tycker det är tråkigt är naturligtvis att jag är dålig på det. Samt att jag inte tycks bli bättre på det. Jag är liksom inte tillräckligt intresserad av att lyckas med det. Plus att det är tråkigt. Astråkigt bara och helt meningslöst. Naturen är en annan väldigt överskattad sak. Jag blir otroligt uttråkad av att gå i skogen och se på träd och lyssna till fåglar. Inte ens plocka blommor är särskilt kul. Vilda blommor är finast där dom är och ska inte tvingas in i en vas i köket. Nå, gullvivor tycker jag om att plocka då. Och vitsippor. Havet blir jag lugn av och att glo på horisonten kan jag göra hur länge som helst. Och simma. Vatten-naturen tycker jag om. Men i övrigt är natur ganska tråkigt. Eller väldigt tråkigt. Liksom krukväxter, nya recept och sömnad.
Roliga saker är städning, organisering, färgkodning av grejer, böcker, kläder, lådor. Rota i dammiga vindar och förråd är kul och inspirerande. Man är tvungen att ta beslut och ansvar. Det kan man inte göra ute i naturen annat än: Ska jag ta den här stigen eller den där stigen, dom ser både likadana ut och i slutändan kommer jag till samma ställe. Och för övrigt förändrar mitt val av stig ingenting överhuvudtaget i världen. Det spelar faktiskt igen roll. Och i min värld måste saker spela roll för att jag ska ha nån lust att befatta mig med det.
Andra roliga grejer är måla, skrapa, hamra, ordna, kånka, bära, rouda, inreda, flytta, böka och organisera. Slipa, sopa, putsa, skruva, borra är en meningsfull aktivitet tycker jag. Då blir det ju nånting. Torka damm, dammsuga, moppa, ordna prydnader, planera och justera så att det ryms mer än man trodde. Det är härligt huvudbry! Det är avslappning för en överhettad hjärna. Ute i tysta naturen eller i inne i sällskap av en stickning gör att hjärnan till slut exploderar. Yoga och meditation är också ett beprövat fenomen som gör mig helt galen! Jag helt blir fullständigt tokig på att vara tyst och stilla. Och mina tankar försvinner ingenstans, helt på riktigt, ingenstans!! Men i en överfull garderob, i ett fullsmockat förråd får jag nånting konkret att fundera på som gör att alla existentiella frågor, problem, funderingar om livet, döden och meningen plötsligt inte får plats i huvudet. För nu måste jag sätta all min energi för att styra upp de här förråden. Det finns inget utrymme för mingel eller filosoferande när man städar och röjer. När jag städar och röjer och bygger så städar jag i mest av allt i mitt eget huvud och i min själ. Det är den bästa hypnosen!
Sen tycker jag om att läsa. Men just nu är jag för ofokuserad och störd för att kunna läsa. Därför skulle jag vilja läsa högt för nån annan, så att jag är tvungen att koncentrera mig. Jag tycker också om att dansa. Men jag tycker inte om att dansa i femhundra timmar på stadens nattliga köttdiskar bland trängsel och fylla i rädsla för att halka på glassplitter och snaps. I rädsla för att få ett stop i skallen eller en bufflig karl på halsen. Nej, jag behöver utrymme, mjukisbyxor och bekväma skor.
Hej men fan! Jag kan sjunga!
Kanske jag kan sjunga nånting för nån!
Ja, sjunga vill jag. Måste spåna.
...och om vägen dit...och om acceptans och förlåtelse...och om sinnesro...och att känna efter...om mod och rädsla...om plikter och skyldigheter...om mål och prestation...om vilja och måsten...om intuition och lyhördhet...om stjärnor och planeter...om tiden och andningen...om existensen...om dofter och smaker...om skönheter och odjur...om beslut och väntan...om tro och hopp...om styrka och känslighet...
...eller om att fånga en fjäril... om en dans med svåra steg... om en varning för ras... eller om att vara av ingens frö... eller om tankar som räknas... eller om brustna hjärtans höst... eller kanske är det ett tal av Hjärter Dam... eller många ballader om konsekvenser... eller sagan om en fantasi... eller innan mörkret faller... eller kanske för den som letar...
Jag förstod aldrig varför morsan å farsan arbeta som djur hela somrarna och kalla det semester. Idag förstår jag det mer än väl. Det är väl inte semester att bara sitta å stirra med allt snurrande i huvudet.
SvaraRaderaOm du vill ha något att göra då du är i skogen kan du börja med geocashing. Har provat. Det tar bort en del av raslösheten i den oh så avkpopplande skogspromenaden..
Föresten, sjunga. Du kan kolla med hemvården eller åldringsvården om du kan fara till tanter och gubbar och sjunga för dem?
SvaraRadera