Oj, oj vad april har gått undan och jag har inte hunnit med att blogga. Jag har haft skrivjobb hela månaden och då tappar man suget att sitta framför datorn när man inte jobbar såklart. Men nu ska jag blogga ifatt lite saker som jag har funderat på.
I klippet från Oprah några inlägg tidigare så behandlar dom en massa smarta grejer bland annat att vara beroende av sin historia. Ponera att man har varit alkoholist eller drogmissbrukare eller eventuellt varit med om någon stor och traumatiserande upplevelse i sitt liv. Kanske har det hänt en massa grejer i ens liv som får åhörare att tappa hakan och beundra berättaren när den berättar. När drogmissbrukaren eller alkoholisten till slut väljer ett nyktert liv och lyckas finns det alltid en risk för att Historien om hur det gick till, blir den nya drogen. Man berättar gärna om sitt liv före nykterheten och berättar gärna om hur man klarade av att vara nykter. Man lever liksom lite i dåtid och får sina snabba kickar av att leva kvar i missbruket, berätta om missbruket och dessutom för stundens stärkas av att människor beundras av ens liv, ens berättelse. Vad man inte märker är att nu är den nya historien ens nya jag. Man definieras plötsligt Han som var alkoholist, eller vilken historia det nu kan vara man upprätthålls av. Samtidigt som man trivs i rollen som berättaren så undrar man varför man liksom inte kommer vidare... Alltså varför det där gamla missbruket hägrar över en och fortfarande genomsyrar ens liv och ens tankar, påminner en, frestar och bråkar med ens hjärnan. Och enligt den här experten i Oprah nu då så är det just för att göder det nya missbruket. Man vågar inte släppa taget om missbruket trots att man är nykter. Man är liksom bekväm vid att vara missbrukare så man vet inte hur man inte är det. Man tror att man liksom behöver ha ett missbruk eller annat för att vara sig själv. Man har tappat bort sig själv nånstans i alkoholångorna och missbruksvärlden och mssbruksmönstren och nu känns det oerhört skrämmande att vara bara Jag. Rakt upp och ner.
Oprah behandlade också Feel, Deal, Heal-konceptet. Det var tacksamt för det hjälpte mig att mig att göra ett ryck. Jag kände att vissa saker på att-göra-listan har jag skjutit upp och undvikit och jag kände att jag behövde ett system på när jag ska göra vad, när jag ska fokusera på vad för att det ska bli gjort. Således har jag nu insett att de första fyra månaderna är FEEL-perioden. D.v.s. uppleva saker, jobba, festa, umgås, leva, vara nykter och hur det känns. Notera varje lilla aning, notera varje tanke, kanske misslyckas och sen analysera det. Det är för övrigt det jag tycker jag har gjort, fokusera väldigt,väldigt mycket på hur det känns. NÄR frestelserna blir som störst, NÄR jag blir röksugen, NÄR jag vanligen misslyckas. Och jag börjar få en ganska bra bild av det nu, i april faktiskt har det klarnat. I slutet av månaden ska jag skriva en sammanfattning där jag förtydligar vilka situationer som är jobbigast.
Deal-perioden blir då så att säga de följande fyra månaderna maj till augusti. Då gäller det att ta itu med grejerna. Okej, nu vet jag att jag beter mig på ett visst sätt och nu gäller det att ta reda på varför. Vad ligger till grund för beteendet? Det här är säkert fasen som jag har skjutit upp. Fasen som jag varit lite rädd för. Verkligen titta kritiskt på min "story" och analysera. Konfrontera människor, fråga, ta reda på min historia rent familjärt, rent beroendemässigt, sjukdomshistoria, kräva svar på vissa saker. Deal-perioden handlar ganska mycket om att push the limit, töja på gränserna, kräva mer, våga mer, utmana och kliva ut ur trygghetszonen. Feel, bergeppet hänger såklart fortfarande med så det gäller ju förstås att upprätthålla och fortsätta känna stort och hårt utan att trilla dit igen, för att dämpa...
Och sen till slut Heal-perioden, september- decmeber, d.v.s. perioden då man förlåter alla för allt, lämnar bakom och förbereder sig på en vardag samt besluter sig för vilken slags vardag och vilket slags liv man vill ha och med vem i framtiden.
Perioderna kommer att ha olika problematik. Feel-perioden är jobbig för att den är ovan och för att mönstren ska brytas och man känner saker större och mer än tidigare då man är nykter. Sinnena utvecklas,(jag har tydligen fått ett nytt luktsinne, jag vet inte om det är bra eller dåligt...) och man ser och hör allt väldigt tydligt och klart när man är nykter. Det är inte alltid så kul. Men samtidigt gläds man åt saker så mycket mer när man väl gläds. Deal-perioden kommer att vara krävande efter som "snällheten" kommer att få en ny innebörd. Deal-perioden kommer att kräva interaktion med andra, jag måste ut ur feel-bubblan jag befinner mig i nu. Jag måste ut och möta människor, både dem jag vill möta och dem jag inte vill möta. Jag vet inte vilket som kommer att bli svårast. Och heal-perioden kommer att bli svår eftersom här är risken som störst att man blir beroende av sin story. Här gäller det att lappa ihop alla sår, bli hel och kry och börja leva ett vardagligt tråkigt icke-utmanande nyktert liv. Det gäller att balansera upp livet och balans är vanligtvis nånting som kick-sökande människor skyr som pesten. Det finns risk för att hösten blir astråkig och därför kommer jag gärna att vilja berätta om hur icke-astråkig den var i mitt onyktra liv, eller i början av året när jag kämpade så hårt eller om min faderlöshet eller om you name it, för att desperat få nånslags bekräftelse och beundran. Utmaningen blir att acceptera och gilla sig själv när man är som tråkigast, vanligast, neutralast och inte alls särskilt märkvärdig.
Slutsats, det stora arbetet är verkligen inte att sluta med allt, det är faktiskt ganska enkelt och konkret, det svåra är att sluta och gå vidare, lämna bakom,skapa ett liv från och med nu framåt. Och det var åsnebryggan till nästa inlägg som legat och malt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar