Nå nu har jag fått Hagmans bok.
Av en god vän och god kristen som heter Frank.
Frank är en god kristen som förstår mig.
Det tycker jag är ovanligt.
Frank följer mig på min väg att hitta sanningen som saker och jag är därför väldigt glad att han vill ge mig litteratur som han tycker att jag borde läsa, även om han vet att jag kanske kommer att vara av annan åsikt.
Vilket jag ofta envisas med att vara.
Nu ska jag läsa och begrunda och sen ska jag läsa någå annat och begrunda det.
Men innan jag läser något överhuvudtaget är att mitt största problem med kristna och kristenheten är att det verkar helt stört omöjligt för mig att någonsin få bli/vara kristen. Även om jag alltså alltid i grunden liksom har trott att jag är det...på något vis. Men jag har ju nu insett att jag helt enkelt inte är tillräckligt påläst. För det finns nu tydligen en massa med kristenheten som jag varken står bakom eller som jag kan uppfylla. Och det är en stor chock för mig att jag helt enkelt inte fyller kriterierna för att vara "sann kristen". Det suger.
Men alltså nog klarar jag ju mej ändå.
Jag har ju mitt sätt att se på saken och det har ju funka hittills.
Jag måste nu helt enkelt bara vänja mej vid att det är någå annat jag är istället för "sann kristen".
Personligen avskyr jag ordet "kristen" och använder det ytterst sparsamt om mig själv. Det finns så mycket som förknippas med det ordet som jag inte kan skriva under på, och som det heller inte står ett ord om i nya testamentet eller hos de största och mest kloka och respekterade teologerna och förståsigpåarna genom historien.
SvaraRaderaHela idéen om att måsta vara på ett visst sätt, bete sig, uppfylla vissa kriterier, vara präktig och duktig och ha en massa förkunskap o.s.v. är så fel det bara kan bli. Jesus umgicks med tullindrivare, samarier, leprasjuka och prostiturerade, och det var dåtidens slödder som respektabla judiska medborgare aldrig skulle drömma om att se på eller tilltala. När han valde ut sina 12 lärjungar bestod de av fiskare, tullindrivare (som ansågs vara landsförrädare) och seloter (militanta och våldsamma underground-soldater i polemik mot romarriket) och så vidare. När dåtidens intellektuella och religiösa elit kritiserade honom för det svarade han "det är inte de friska som behöver en läkare, utan de sjuka". Han kallades för frossare och drinkare.
Den mannen blev avrättad för att han ansågs vara en stor fara mot det respektabla och präktiga samhället han gjorde revolt mot genom sin livsstil.
Jag säger hellre att jag tror på Jesus eller att jag har Jesus som vän istället för den olyckliga termen "kristen". Jag tror på det budskap om ett nytt rike som han sa att han kom för att etablera; ett osynlig underground-medlemsskap i ett nytt folkslag där det inte spelar någon roll om man är "jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna" (för att citera Paulus), utan där vi alla är ett. Jag vill lära mig leva i den verkligheten.
När jag ser dig, Daniela, ser jag rätt mycket samma strävan och tro jag själv upplever. Kanske med andra nyanser och klädda i lite andra ord, men i grund och botten ganska långt samma sak. Kan hända att jag missuppfattat, men jag tror inte det. Jag ser dessutom mera längtan efter äkthet och sanning hos dig än hos många som sitter i kyrkbänkarna och är pålästa och fyller kriterierna.
Skit samma om man kallar det kristen eller vad som helst. De som kallar sig för kristna har inte monopol på det ordet ifall det betyder det som det är tänkt att betyda, och de kan inte undanhålla det från dig. Fortsätt kalla dig det om du vill. Själv har jag inte det behovet längre. Tror jag ska börja kalla mig för "rättfärdig hedning" när folk frågar.
Keep ut the good fight!