Väntan är det värsta jag vet.
Jag blir otroligt rastlös, röksugen och orolig av att vänta.
Nu har det varit väldigt mycket väntan på sistone och idag
har varit en väldigt riskfylld dag då diverse medel har tilltalar mig.
Just nu sitter jag och är så innerligt sugen på choklad eller kaka
eller äppelpaj eller glass eller cigaretter eller vitt vin eller...
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!
Och min gubbirritation fortsätter, ökar och svämmar över.
Fan vad trött man blir. Ska man verkligen måsta bekräfta
dem hela tiden och ge dem uppmärksamhet?
Dom är ju värre än gläfsiga hundar gud bevare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar