I helgen var det fest igen. Och förra helgen. Och jo, jag har hållit mej. Bra, bra, jag är så duktig. (klapp, klapp) Helgen fest var knepigare än den förra och jag försöker analysera varför. Igår kom jag aldrig riktigt igång. Jag blev mer betraktaren. Det var skitkul och jag hade inte velat vara utan det men jag dansade inte i fem timmar som jag gjorde förra lördagen. Jag hade svårare att smälta in med min nykterhet.
Jag undrar om det här eventuellt beror på att gårdagens sammanhang har alltid involverat sprit. Les Mis-familjen har aldrig spottat i glaset och under ett och halvt år har vi umgåtts som grupp dels på jobbet och dels på fester. Allt där emellan har det varit mindre av. Vissa har man umgåtts med också i andra nyktra och icke-festliga sammanhang, men med de flesta och framförallt som grupp så har det alltid inneburit nånslags party och därmed automatiskt nånslags fylla...
Sen ska man inte glömma att förra helgens fest var på hemmaplan med en "familj" som jag känt och hängt med länge. Där det känns som att jag har en självklar kravlös plats som inte hänger på vilket tillstånd jag befinner mig i. Les Mis-familjen är en kortare familjehistoria som är minst lika fin men inte ännu lika självklar och kravlös. Man får jobba lite för att hänga med och folk jobbar väldigt hårt för att alla SKA vara med. Igår var jag både sjuk och nykter och hade extremt låg energi och orkade inte haka på. Dessutom är jag hela tiden medveten om att om en vecka är det slut. Och det har jag varit medveten om ett tag redan. Varandet i Les Mis-familjen är inte lika bekymmerslös längre för mig. En del reagerar med att verkligen vilja ta ut svängarna innan det definitivt är slut medan jag min vana trogen förbereder mig med att ta avstånd, distansera och sakta men säkert lämna. Det känns ungefär som sista året i Teaterhögskolan. Det brutala sanningen står där framför en och man blir medveten om att en era håller på att ta slut och alla löften och relationer, flyktiga blickar och innerliga kramar kommer snart att vara förbi. Och det värsta av allt, det enda som består är en sporadisk högtidskontakt på Facebook... I alla fall med de allra flesta. Nya projekt, nya utmaningar, nya flyktiga blickar och innerliga kramar bland nya människor. Och just det faktum, den vetskapen, har jag lite svårt att fira.
Därför hade det varit mycket enklare med sprit igår.
Och därför skulle det vara mycket enklare med sprit nästa lördag.
Som Alex sa:...för att slippa känna något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar