Om Rätten att önska

Får man önska sig saker? Liksom helt på riktigt. Och hur ofta ger man sig tillåtelse att högt och tydligt förkunna att det här och det här och det här önskar jag mig av mitt liv? Sällan. För det är liksom inte riktigt okej att säga med klar stämma vad man önskar sig. Det är okej att säga exempelvis följande saker:
1. Jag vill ha den där blusen.
2. Gud nu måste jag snart få ligga.
3. Nu vill jag att det ska hända någå.
4. Saker som handlar om vad man INTE vill att ska hända en, vad man INTE önskar sig av sitt liv.

Det är väldigt svårt att ärligt säga vad man vill. Det är väldigt svårt att säga vad man inte vill på riktigt också. Alltså om man bortser från sånt som liksom ingen vill, typ ohälsa, död, olycka, fattigdom, svält, krig och annat helvetes påfund, så finns det faktiskt en massa saker som man inte vill som andra människor kanske vill eller som andra människor tror att man vill. Och det är nu det här jag har försökt fnula ut för mig själv i några veckor. Jag tror att jag är redo för att uttala mig om vad jag vill. Liksom helt sådär att jag inte har ändrat mig imorgon... Nu ska vi se om jag vågar. Det är ju lite pinsamt och genant att säga saker som man tror att man skulle bli lycklig av. Det är knepigt att säga vissa saker. Det är knepigt att våga välja lycka, våga önska sig lycka... Att man liksom tycker själv att man förtjänar att bli och vara lycklig. Liksom. Det tycker jag är svårt.
Att säga högt att man tycker att man förtjänar det.

Kanske blir det lättare om jag börjar med det jag inte vill...
Svårt det här...

Okej.
Jag vill inte: (inte dö, bli sjuk, hamna i olycka, döda nån, få nå psykfel, elda upp nånting eller vara elak typ)

Men dessutom:
1. Hur det än går eller vad som än händer så vill jag INTE hamna i en position där jag får betalt för att mingla, knyta kontakter och slicka röv. Jag vill inte bli en människa som blir bjuden på tillställningar, galor, event p.g.a. min ställning. Jag vill under inga omständigheter nånsin hamna sist på sidorna i Svensk Damtidning från diverse kändisfester. Alltså jag tror inte risken är särskilt stor att det skulle hända men jag jag bara säger det nu högt, att det vill jag inte. (Dessutom är det mycket i mitt liv som redan har hänt som jag aldrig trodde skulle hända så jag har lärt mig att i de lugnaste vatten simmar man in på Svensk Damtidnings sista mingelsidor)

2. Om jag nånsin blir mamma så vill jag inte bli en stressad mamma. En hysterisk, manisk, galen mamma som överför mina egna krossade drömmar, min egen osäkerhet och icke-självkänsla på mina barn. Jag vet inte hur det ska gå till det här, men jag säger det nu högt, att det vill jag inte bli.

3. Jag vill inte ha lösa destruktiva förbindelser som inte leder nån vart. Där spelreglerna är oklara eller där spelreglerna är jävligt klara men ingen följer dem. Punkt. Punkt. PUNKT.

Okej, nu känns det bättre. Nu kan jag säga vad jag önskar mig.

Jag vill: (leva, va frisk, va schysst, hjälpsam och klok)

1. Träffa den rätte. Ja, det vill jag. För det är väl nog så att man ska vara två i alla fall... Just nu har jag ingen tilltro till detta alls eftersom det känns som att jag omringas att trista, eländiga, destruktiva, olyckliga relationer där folk sviker varann, är otrogna, nöjer sig, vantrivs och till slut (och förhoppningsvis) skiljer sig. Och det vill inte jag. Jag vill träffa den rätte men ändå minnas att även en relation med den rätte kräver arbete och uppoffringar, försök och misstag. Min uppfattning om "den rätte" är följande: Min bästa vän och älskare. Min utmanare. Mitt bollplank. En som får mig att göra det jag kan, visa det jag känner och säga vad jag tänker. Och jag vill att det ska hända snart. Jag ÖNSKAR att det händer snart.

2. Jag önskar mig en nykter (alternativt en som kan dricka utan att bli ett aggressivt, idiotiskt, korkat, svartsjukt och löjligt monster), rolig, klok, fördomsfri, modig, målmedveten heterosexuell man som har kontakt med sina känslor och en någålunda god självkänsla.

3. Jag önskar mig ett barn. En son föreställer jag mig, men en dotter går bra också. Jag skulle så himla gärna vilja veta vad det blir av en unge som kommer ut ur mig. Och så skulle jag verkligen vilja veta om jag är en så god mor som jag självsäkert nog inbillar mig att jag skulle vara. Det där med barn är en utmaning jag skulle vilja anta. Snart. Jag ÖNSKAR mig ett barn.

4. Egendomsmässigt. Om man får önska fritt. Alltså, det får jag nu då i den här leken... Jag har min lägenhet i stan och den vill jag ha kvar. Dessutom önskar jag mig nån form av boende i Pargas. Ett hus, ett torp, en stuga, en vrå, en garderob, en vind. Ett litet ställe där man kan vara på sommaren. Det önskar jag mig.

5. Arbetsmässigt så önskar jag mig ett långt liv på Åst med lite mindre projekt här och där ibland, om man får det att passa, för att variera sig och inte stagnera. Jag önskar mig såna projekt på ställen som t.ex. Viirus, Klockriketeatern, Wasa Teater, Uppsala Stadsteater, Strindbergs Intima, Teater Brunnsgatan 4, Orionteatern, Backa Teater, Norrbottensteatern. Det finns säkert massor fler ställen förstås men exempelvis dessa. Jag önskar mig regiuppdrag. Jag önskar att jag får regissera en ungdomsshow i Pargas. I övrigt önskar jag att jag fick lära mig spela dockteater. Jag önskar att jag fick lära mig laga dockor och masker. Jag önskar mig en egen snickerboa/verkstad/ateljé där jag har utrymme och möjlighet att pyssla.

6. Jag önskar mig styrka att orka och våga gå min egen väg, konfrontera, ta konflikter, ifrågasätta och göra det som innerst inne känns som det absolut enda rätta i livet just då!

Det här önskar jag mig. Jag ska fortsätta på min önskelista vid ett senare tillfälle, när jag igen känner att jag har mage att önska mig en massa...

Nu skäms jag.
Ja, det gör jag.
Såhär får mycket får man inte önska sig.
"Man kan inte få allt här i världen" ekar i huvudet...
Nej. Men man kan väl få önska, drömma och hoppas i alla fall?
Eller det är kanske dumt. Man blir ju så besviken.
Nån sa: "Ju snabbare men fattar att livet inte blir så mycket roligare än såhär, desto bättre."
Det är kanske ett sant kristet tänk det. Att jag nöjer mig med det här. Jag är nöjd med min lott.
Och det ÄR jag ju. Jag är nöjd redan nu!! Men det är ju massor av långa livet kvar ännu,
jag kan väl få önska mig nåt av det? Eller?

Ja, Gud vet.
Själv har jag ingen aning.