Änglahälsningen

Fick ett bud och nu formulerar jag det som jag uppfattade det:

Jag ser en liten förvirrad, osäker flicka. Hon har en stor barndomssorg som trycker och som vill sörjas. Den har funnits där alltid, men du har försökt glömma bort den och förtränga den. Tillåt dig nu att sörja i fred. Tillåt dig att vara ledsen, må skit, gråta tills du har gråtit färdigt. Förbered dig på en lång ledighet och en vila. Acceptera att det är det som behövs. Se det som en chans och möjlighet att en gång för alla lära dig att se på dig själv på ett nytt sätt. Det finns så mycket sorg i ditt hjärta så att du har svårt att ta emot kärlek. Du tror att du inte är förtjänar den och därför vill du ibland stöta bort den. Du förstår inte hur värdefull du är bara genom att vara du. Din sorg gör att du inte kan andas. Fysiskt tar den sig uttryck genom att du inte kan andas. Du har spänningar i övre ryggen och nacken, axlarna och halsen, bröstkorgen. Hela det partiet är blockerat p.g.a. sorg. Du behöver mycket massage och beröring. Du behöver få vila och vara i fred. Din man och dina närmaste gör bäst i att låta dig må som du mår utan att ta det personligt. Du kan inte jobba. Din omgivning och dina närmaste, vänner och bekanta gör bäst i att avvakta och bara finnas till i stillhet. Låt henne komma till er, inte tvärtom. Överge henne inte. Hon behöver känna att ni finns där fast hon inte gör nånting eller noterar er eller tilltalar er. Hon behöver i lugn och ro få lära sig att ni inte kommer att överge henne fast hon inte presterar. Det kommer att ta länge. Hon tror att ni tycker om henne för vad hon gör och inte för vem hon är.

Du behöver vara ledig från ditt jobb. Ditt jobb är det som triggar prestationsångesten mest. Och din relation. Du tror att du inte förtjänar din arbetsplats och din man om du inte hela tiden presterar nånting, gör nånting, levererar. Du tror att du får sparken från ditt jobb och din man om du bara är, känner, finns, existerar. Du överpresterar, arbetsnarkomaniserar, ställer upp, rättar dig, kompenserar, formar dig för att du tror att det är det som krävs för att få finnas till på ditt jobb och i din relation, i din förening, i din familj. Du ska för tillfället sluta ge terapi åt andra. Det är din tur att ta emot hjälp. Den bästa hjälpen nu av andra är deras kravlösa existens. Du behöver få öva dig i att inte prestera för en lång tid framöver. Öva dig i att inte ställa upp. Låta inte bara huvudet, utan också kroppen, begripa att du är värdefull och fin även om du bara sitter i din solstol och njuter av solens strålar.