Ingen fara

Övningar och konkreta verktyg som ska hjälpa mig att en gång för alla varva ner. Och då NER så till den milda grad att jag hittar tillbaka till den där sorglösa skitungen som satt i sandlådan och åt sand i flera timmar utan rädsla, oro och ångest. Läkarkåren vill att jag ska bli frisk d.v.s. i deras ögon samma högpresterande, övervarvade, kritiska, stressade människan som varken äter eller motionerar eller reflekterar utan kör på som en ångvält från morgon till kväll och sen kollapsar i säng för att försäkra mig om att säkert somna innan jag hinner bli rädd. Samma människa som för att orka gav sig snabba kickar i form av alkohol och cigaretter och shopping och mat och sex och hamburgare och prestationer. Samma människa som inte känner nånting, varken glädje eller kärlek eller ilska eller sorg utan blockerar "livet" och det det innebär när man verkligen "lever". Detta vill inte jag. Detta är inte min syn på frisk. Min psykolog och jag är av den åsikten att frisk är sova ordentligt utan rädsla, mardrömmar, muskelkramper, andningssvårigheter och panik. Äta regelbundet. Jobba lagom och lära sig att säga ifrån, dra gränser och inte uppvisa nånslags duktighets-ubermench och effektivitet. Öva sig på att vara en lite mindre ambitiös och duktig arbetstagare och lära sig att det i allra högst grad räcker. Sänka kraven på mig själv och andra. Motionera, vara ute, njuta utan att först ha förtjäna njutningen. Lära mig ligga i soffan också när jag är frisk, glad, lycklig och i form och inte bara då jag är sjuk på ena eller andra sättet. Lära mig att ta emot närhet. Nöta in att det är förbi. Allt det obehagliga är förbi nu och det finns ingenting att vara rädd för.

1. När paniken kommer, stanna i det, djupandas långsamt, slut ögonen och fokusera på ljud, temperatur, bilder, känsla och andas djupt så länge det behövs. Be om beröring på övre ryggen och bröstkorgen om det hjälper vilket det ofta gör. Det bästa boten för rädsla och oro, trauma och panik är beröring. Så till vida att det inte är fråga om sexuella trauman.

2. Instruera gubben att han har de otacksamma uppgiften i nuläget att finnas till och vara där utan att vara på eller kräva. Han får vara uppmärksam på minsta lilla signal som tyder på att du vill ha närhet men han ska helst försöka vara så neutral som möjligt och inte överösa mej med närhet som jag inte klarar av just nu eller aldrig nånsin har klarat av. Det stora traumat är "intrång på mitt revir vid upprepade tillfällen och rädsla för intrång på mitt revir under väldigt många år". Och det behöver nu behandlas varsamt. Rädsla för det yttre hotet har skapat ett helspänns-läge, att alltid vara redo för eventuella faror, redo att fly eller illa fäkta och nu när jag befinner mig i en situation som är totalt ofarlig och jag sakta men säkert slappnar av så reagerar kroppen med panik, andnöd, kraftiga muskeldarrningar, gråt, rädsla, oro, tvångstankar etc. etc.

3. Utbrändheten är en sak. Jag har akkun slut helt enkelt. Det är det första problemet. Detta problem ska lösas med att varva ner. Och då kommer det andra problemet. Att varva ner är livsfarligt. Det är i viloläget som paniken kommer först och då jag sätter igång att göra nånting för att komma ifrån viloläget. Men eftersom akkun är tom då jag har betett mig såhär i femton år så slår kroppen bakut och slår in nacksmärtor, andnöd, darrningar, gråt, febrighet utan feber, flunssa-fiilis, jag tappar rösten. För kroppen vill att jag ska ta det lugnt och varva ner men för känslo-livet betyder det livsfara. Så nu är övningen att balansera  upp det här på nåt vis. Göra så lite som möjligt, göra så långsamt som möjligt och så ineffektivt och prestationslöst som möjligt. Det här funkar ungefär en dag i veckan. (idag är en sån dag) Annars är dagarna endera fosterställning eller övervarv. Det där lagom-läget vi strävar till är för det mesta väääääldigt långt borta. Men som sagt, idag är en bra dag.

4. Övning i att möta den lilla rädda fyraåriga flickan och tala om för henne att det är lugnt. Ingen fara. Det är förbi, det finns ingenting att vara rädd för. Jag sitter här och övervakar när du sover. Jag rör dig inte. Jag bara sitter här och vaktar. Det är ingen fara. Sov bara.

Mycket jobbig övning. Mycket.