...eller om att fånga en fjäril... om en dans med svåra steg... om en varning för ras... eller om att vara av ingens frö... eller om tankar som räknas... eller om brustna hjärtans höst... eller kanske är det ett tal av Hjärter Dam... eller många ballader om konsekvenser... eller sagan om en fantasi... eller innan mörkret faller... eller kanske för den som letar...

söndag 1 januari 2012

Om 2012

Jag har antagit utmaningen. Utmaningen som slog rot i skallen på mig nångång i november. Utmaningen som har gjort mig lätt ångestfylld och panikdrabbad  hela december, konsumenternas frosserimånad. Men också utmaningen som har känts helt rätt av någon obegriplig anledning.

Tänk om jag skulle klara av att bryta alla mönster, alla normer och sluta leva upp till förväntningar. Förväntningar som jag är osäker på om jag själv har skapat i mitt huvud eller om det på riktigt är så att människor förväntas leva så som de flesta människor förväntas leva. Inte vet jag riktigt hur man förväntas leva heller... Funderar man tillräckligt länge och ofta på saken, så blir man lite snurrig. Därför beslöt jag mig för att hellre fokusera på hur jag vill leva, om jag fick välja alltså. Eller om jag kunde välja snarare.

Och det är här som den stora utmaningen kommer. Att välja. Att göra val. Att hinna göra valet innan jag redan har gjort det. Att tänka innan jag handlar och att stå för konsekvenserna som kommer med mina val. Detta ger mig hjärtflimmer och kramp. Det är väl den största rädslan i universum. Att ta ansvar. Att inte springa bort från ansvaret och skylla på att jag hinner inte, jag måste, jag tänkte inte.

Utan att resonera alltför mycket i det här skedet ska jag beskriva den egentliga utmaningen. Detta för att jag ska få klarhet i skallen och för att ni ska kunna hänga med i svängarna. Påpekas bör att detta inte är frågan om nånslags nyårslöften. Jag gillar inte nyårslöften för de känns som väldigt kortvariga och desperata lösningar gjorda i vånda efter en lång och på alla vis överdriven julhelg. Nej, det här är fråga om ett experiment. Det finns inga garantier för att jag ska lyckas. Snarare högst sannolikt kommer jag att misslyckas med nånting förr eller senare. Och då ska jag tala om det för er, inte som en skamsen snorvalp utan som en vuxen människa kapabel att göra fel och stå för dem. Det är en avsevärd skillnad.
Nå hur som helst, för att komma igång, utmaningarna är följande:

1. Köp-stopp. Jag är en hysterisk shoppare. I första hand är det kläder, böcker och pyssel jag går lös på. Men även i mataffären kan jag få spel och shoppa loss på en massa delikatesser jag aldrig hinner äta innan de blir gamla. Från och med idag 1 januari 2012- 31december 2012 är det förbjudet (Arma öde!) att köpa kläder, böcker, pyssel, smink, smycken, inredningsartiklar, tidningar och allt annat tänkbart strunt som jag har i ett rent överflöd. Dessutom måste jag använda varenda plagg i min garderob oberoende hur ful, dum, fet jag känner mig eller hur illa det sitter. Om pinan blir för stor ska plagget förintas å det snaraste på ett eller annat sätt. Tillåtet är att återanvända sina grejer hur man vill. Göra presenter av gamla prylar, göra julgransprydnader av gamla kläder, bestick eller tidningar. Jag ska utmana kreativiteten. Hur satan gör man när det är förbjudet att köpa nytt och julen knackar på t.ex.?

2. Att leva utan alkohol och nikotin. Jag gillar att festa! Men jag gillar inte att må dåligt och nuförtiden mår jag dåligt väldigt länge. Jag gillar inte heller att bli påtvingad alkohol och nikotin vilket är en nästan daglig kamp i den här branschen. Utmaningen är således att på något jävla obegripligt vänster klara av att säga nej till alkohol och nikotin. I ett år. Satan. Nu får jag hjärtklappning igen. Kommer jag att ha några vänner 2013? Eller snarare, har jag några nu?

3. Hesburger. Jag måste lägga ner Hesburger. Jag ska reda ut fenomenet hamburgare i ett senare kapitel.

Dessa tre punkter ingår alltså i Den Stora Utmaningen. (Gud, nu blev jag röksugen.) Den fjärde punkten är att hela detta äventyr ska dokumenteras i denna blogg och ni är alla varmt välkomna att följa min högst personliga resa. Jag ska försöka vara så ärlig som möjligt och verkligen noggrant försöka sätta ord på hur det känns, vad som känns och hur jag löser problemen som kommer att dyka upp. Mitt enda hopp och lindring just nu är således Orden. Den enda chansen att det här ska fungera är att jag skriver om det. Dokumenterar och våndas tillsammans med cyberspace och er... Någon annan möjlighet finns inte.

Så. Det om det.
Nu till det roliga!
Vad som däremot är fullständigt tillåtet:
Resa, teater, bio, gym, simhall, yoga, massage, museer, kyrkor, vänskap, filosofi, astrologi, Arnolds kaffe + Fruitie (utan mysli!!), hygienartiklar (alltså typ tandkräm, deodorant blabla), kärlek och omsorg. Tejp, kuvert och frimärken får jag också köpa!

Dessutom ska jag ta itu med saker jag har glömt att man kan göra, t.ex. låna böcker på ett bibliotek, ringa till folk istället för att bara läsa deras statusuppdateringar på facebook, skriva brev, resa runt i Finland (största delen av landet har jag faktiskt aldrig sett) samt kommunicera (ja, jag tror att jag gör det, men det finns alltid en möjlighet att bli bättre). Jag ska också ta itu med saker jag aldrig har vågat eller velat göra, för att jag trott att det inte är nånting för mig, t.ex. yoga, meditation, boxning, säga nej, träffa pappa, gå hos psykolog, gå på massage två gånger i månaden och mycket annat.
Men mer om det sen.

Ja, det här är utmaningen i korthet.
Jag kanske har glömt nånting men det lär ju visa sig.
Allting är perfekt and there must be something perfect about this moment too.
Gott Nytt År 2012, lycka, hälsa och kärlek.
Nu börjar äventyret!
(Åh, herregud vad jag vill röka...)

P.S. Jag har ett nyktert nyår bakom mej. Hujedamej. Inte ens raketerna är lika fina genom en klar och skärpt blick. Jag har ett pisstråkigt år framför mig, där allt syns tydligt och klart, även alla fel och brister.
Eller, speciellt dom, kanske.
(Fortfarande röksugen för övrigt)

3 kommentarer:

  1. Wow! Jag tycker det ser ut som att du har ett spännande år framför dig. Då du sedan blickar tillbaka på året som gått är jag säker på att du får vara stolt över dig själv, oberoende om precis alla mål nåtts eller ej.
    Lyfter hatten!
    //BB

    SvaraRadera
  2. Här är det en som också lyfter på hatten!
    Måste medge att jag själv tänker lite i samma banor...(shopping...bästa som finns! Men måste få ett "slut"!)

    Go,go,go!

    SvaraRadera
  3. Vilken himla bra utmaning... Jag ska berätta för dig någongång om julen 1995 i Peru och det jag lovade för mig själv då... Det förändrade hela mitt liv. Tjingeling

    SvaraRadera