Jag håller på att halvt förflytta mig till Vasa en tid framöver. Min lägenhet i Åbo blir kvar men själv ska jag vara i Vasa på jobb de närmaste fyra månaderna. Således behöver man ju en del grejer. Vanligtvis är jag värdelös på att packa och släpar alltid med mej för mycket grejer, detta återigen p.g.a. min oförmåga att välja och förstå vad en människa seriöst, på riktigt, helt allvarligt, behöver! Detta i kombination med att jag inte orkar, har lust eller förmår tänka efter. De flesta packningarna sker mer eller mindre omedvetet, således är det alltid en överraskning när jag kommer fram.
Köp-stoppet gör att jag tror att jag behöver ännu mer. Den första packningen handlade mest om rädsla för att få tråkigt. Jag tryckte ner pennor, papper, böcker, pyssel, målfärg, penslar, färgläggningsböcker och annat fanstyg. Den andra packningen handlade om inredning. Ljusstake, värmeljus, ljusslingor, gardiner, thai-tyger, borddukar, pynt, servetter, handdukar, lakan, en liten matta (!!). Allt detta för att jag tydligen inbillar mig att Wasa Teater har inackorderat mig i en fängelsehåla från medeltiden och för att jag tror att människans välmående och humör enbart baserar sig på huruvida inredningen matchar eller inte...
Idag, nyårsdagen, dagen efter alla satans löften och raketer vaknade jag, liksom säkert många andra upp, med tanken: Vad har jag gjort? En del vaknade bredvid någon snarkande gorilla upphittad vid tolvslaget, hemsläpad vid femslaget och avslagen vid sjuslaget. Andra vaknade upp med vetskapen om att de har lovat världen saker de inte vet om de kan hålla... Hur var det nu med det där lovandet igen...? Fan. Perkele. Satan. Jag hörde till dem.
Dessutom hade jag en helt omotiverad baksmälla, ska analysera det i ett senare skede, bara jag har kommit på analysen... I alla fall, plötsligt såg jag allting glasklart. Jag tömde således alla väskor och slängde ut allt på golvet. Sen valde jag. Gud, så jag valde. Jag valde så noggrannt. Tänkte efter och funderade. Packade om, sakta men säkert, i fyra timmar och nu tror jag att jag har vad jag behöver. Mera fokus på värme och praktik. Det enda tokiga är att min spikmatta inte rymdes med. Men jag har länge funderat på att skaffa en till, och jag försökte verkligen hitta en turkos sådan innan årsskiftet, men det gick inte. Så om det nu skulle ramla över mig en sådan så tänker jag köpa den, den räknas till upplevelser... Eller, bryter jag då mot reglerna? Ja, det tål funderas på.
Nu ska jag hoppa i en taxi (Ja, det får man åka, för det räknas till resor, mer om lyxen att åka taxi senare) och åka till järnvägsstationen. Vasa, nästa!
P.S. Den omotiverade baksmällan gick över när jag läste kommentarerna om utmaningen. Hittills inte en enda vän som velat säga upp kontraktet! Enbart positiva tankar! Men, så är det ju också bara första januari. Sen när det kommer presenter gjorda av gamla strings och mysli till folks barn och jag sitter nykter och betraktande på folks fester, ja, då är nog risken stor att det vänder. ;)
P.S. Absolut inget röksug idag. Ej heller spritsug. Och inget hamburgar-sug. Mest orolig över att inte få nån mat när jag kommer fram. Det är lång väg till Vasa och på nyårsdagen är allt stängt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar